En ilsken krögare försöker med hot förmå en reporter på Östgöta Correspondenten, Linköping, att inte skriva om hans affärer. Skatteverket har begärt hans företag i konkurs.

”Du skriver inte en jävla notis om vårat företag för då kommer jag upp själv privat och tar hand om dig”, säger företagaren och hotar vidare med att åka hem till reporterns bostad.

Correns chefredaktör och utgivare Ola Sigvardsson polisanmäler hotet och lägger ut det bandade samtalet på nätet (lyssna på http://www.corren.se/ext/ljud/2008/tfnsamtal.mp3).

Sigvardsson menar att hoten inte kan skiljas från händelse­förloppet. Företagaren försöker kontrollera informationen kring sina affärer och få krogen såld trots skulderna. Hotet mot ­reportern och tidningen blir ­därmed en del av historien.

Den erfarne reportern känner sig rädd. Han är orolig både för sin egen skull och för sin familj.

Reportern överväger att sluta underteckna artiklarna i ärendet med eget namn, alternativt inte själv fortsätta bevakningen. Han fortsätter emellertid att bevaka ärendet under eget namn.

Sigvardsson lägger ut ljudfilen som ett stöd för reportern, som under samtalet framhärdar att kritik och aggression ska riktas mot utgivaren. Ljudfilen blir också ett skydd för reportern. Alla vet nu vem som har hotat skribenten direkt och hans familj indirekt.

I polisförhör medger företagaren att det är hans röst på bandet. Kammaråklagaren Wilhelm Storck drar slutsatsen att avsikten var att ”framkalla allvarlig fruktan” hos reportern och väcker åtal för olaga hot.

Företagaren vänder sig till Pressombudsmannen Yrsa ­Stenius, som inte har några invändningar mot publiceringen i sak – begäran om konkurs. Hon är däremot kritisk mot att Sigvardsson publicerat uppgifterna om att tidningens reporter har hotats och att ett hotfullt samtal lagts ut på nätet.

”NN:s haranger i samtalet med Östgöta Correspondentens reporter var uppenbart ohyfsat och kunde uppfattas som hot. Hur allvarligt menat detta hot var kan diskuteras”, skriver PO i sin bedömning och rekommenderar Pressens opinionsnämnd att – läs och häpna – klandra ÖC för brott mot god publicistisk sed. Ärendet är ännu inte avgjort.

Så följer nästa bisarra inslag. Ola Sigvardsson blir under hösten uppringd av företagaren, som triumferande berättar att han tänker använda sig av PO:s rekommendation i sitt försvar vid den väntande rättegången.

PO har blivit de hotandes ombudsman. Stenius skriver: ”En ­erfaren ansvarig utgivare borde ha gjort bedömningen att hoten inte nödvändigtvis behövde dramatiseras genom en publicering in extenso på nätet, något som kränkte ­anmälaren genom att ­exponera honom i hela hans nöd”.

Och hotet ska onekligen belysas och värderas – av Linköpings tingsrätt, som häromdagen höll huvudförhandling.

Där använder sig försvarsadvokaten av PO:s utlåtande. PO:s yttrande blir ett argument för att hans klient borde frias från åtalet om olaga hot.

Åklagaren gör en helt annan ­bedömning av hotets allvar. Han ­yrkar på fängelse för olaga hot, samt ett par andra mindre brott, i mellan sex och åtta månader.

Som före detta chefredaktör och utgivare ligger det nära till hands att skriva: äntligen ett av dessa otaliga hot, som reportrar tvingas lyssna på, som går till åtal.

I maj 2007 avslutade jag ett projekt ”Hot mot journalister – ett hot mot journalistiken?” på uppdrag av Styrelsen för psykologiskt försvar (http://www.psycdef.se – sök ”hot”).

En slutsats var att det finns kartläggningar som inte blir genomförda och artiklar som inte blir skrivna till följd av hot eller kanske mera rädslan för förväntade hot. Men det sker inte genom faktiska beslut utan snarare genom en outtalad redaktionell självcensur eller självbevarelsedrift.

En annan slutsats var att det är dags att aktualisera grundlagens högmålsbrott, också kallat brott mot medborgerlig frihet, som särskilt allvarligt brottsbelägger olaga hot med uppsåt att påverka den allmänna åsiktsbildningen.

Ett hot mot en journalist har som avsikt att påverka eller förhindra publicering och är därför att ­betrakta som hot mot den fria utgivningen.

Justitiekanslern håller med om att brott mot journalister ibland kan bedömas som brott mot medborgerlig frihet. JK beslöt i våras att hålla praxis under uppsikt och vill ha reda på när det kan finnas skäl att använda sig av denna brottsdefinition.

Säkerhetspolisens författningsskydd ska bland annat förebygga och avslöja våld och hot som syftar till att hindra medborgare från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.

Numera inkluderas hot mot journalister i denna definition. I september inleddes en kartläggning.

Utgivare, JK och Säpo står samlade på ena sidan. Var står PO Yrsa Stenius?

HANS MÅNSON

chefredaktör Sydsvenskan 1999–2004 och gästprofessor i journalistik vid

Journalisthögskolan i Göteborg