Erfarenheter och upplevelser påverkar beslutsfattandet. Det handlar inte enbart om kunskap, utan även om vem man identifierar sig med och känner empati för. Detta gäller naturligtvis även inom politiken.
Inom politikerkåren utvecklas en överrepresentation av personer med nästan uteslutande erfarenheter från politik och politiskt styrd verksamhet. Detta är ett problem.
Vi har kartlagt statsrådens yrkesbakgrund (juni 2006). Resultatet visar att erfarenhet av eget företagande och anställning inom privat sektor är mycket begränsat.

Slår man ihop alla ministrarnas arbetslivserfarenheter har en socialdemokratisk minister i genomsnitt försörjt sig som egen företagare i tre procent av sitt yrkesverksamma liv.

Arbete inom privat sektor står för sju procent, arbete inom offentlig sektor 28 procent och arbete inom ideell sektor (främst fackligt arbete och arbete för intresseorganisationer) för 15 procent. Flest yrkesverksamma år har ministrarna inom politiken, motsvarande hela 47 procent.

Vi ser ett tydligt
mönster av politiska broilrar som direkt plockas från ungdomsförbund till tunga politiska uppdrag.

Infrastrukturminister Ulrica Messing har varit SSU-ombudsman, politiker och annat inom sfären, men har bara ett yrkesår utanför politiken.
Morgan Johansson, folkhälso- och socialtjänstminister har enbart haft politiskt relaterade jobb. Lena Hallengren, förskole- och ungdomsminister, jobbade som politisk sekreterare och SSU-tjänsteman innan hon blev minister.
De äldre statsråden är inte särskilt mycket bättre. Statsministern Göran Persson började sin karriär som SSU-ombudsman, därefter blev han studiesekreterare för ABF, sedan riksdagsledamot, kommunalråd och så småningom statsråd.
Har detta någon betydelse för den politik regeringen driver? Det ser så ut.

1. Ekonomiskt ansvar för sjukförsäkringen. Regeringen har successivt lagt på mer ansvar för medarbetarnas sjukförsäkringskostnader på företagare. Först infördes två sjuklöneveckor, sedan tre sjuklöneveckor i perioder och 2005 infördes ett
medfinansieringssystem som innebär att arbetsgivaren i två veckor betalar 80 procent av den sjukskrivnes lön, och därefter betala 15 procent så länge den anställde är sjuk.

Näringsminister Thomas Östros har varken varit företagare eller ens jobbat inom den privata sektorn. Med undantag för två år som doktorand på Uppsala universitet har han alltid haft s-relaterade yrken. Att han saknar förståelse för hur sjukförsäkringen drabbar företagare är ingen slump.

2. Beskattning av företagare. Det samlade skattetrycket på företag är fortsatt högt. Först betalar företagare skatt på företagets vinst och därefter skatt på det inkomst man vill ta ut ur företaget. Värst drabbade är fåmansföretag där den största delen av vinsten beskattas som skatt på arbete.

Finansminister Pär Nuder har inte någon erfarenhet alls av en småföretagares slitsamma tillvaro.

Nuder har ägnat hela sitt 17-åriga yrkesliv åt partipolitik (distriktsordförande för SSU, politisk sekreterare i riksdagsgruppen, riksdagsledamot,
statssekreterare och statsråd).

3. Stopplagar. Dessa duggar tätt i syfte att försvåra företagande inom vård- och omsorgssektorn. Företagande inom välfärdssektorn skulle generera effektivitet och kundanpassning inom det offentliga.
Skolminister Ibrahim Baylan är ett av ansvariga statsråden som har varit pådrivare i hetsen mot privata företag inom välfärdstjänster. Föga förvånande är att han har ägnat merparten av sitt yrkesliv åt politik och fackliga ombudsmannajobb.

4. Rätt till heltid. Ett av arbetsmarknadsminister Hans Karlsson senaste förslag är lagstadgad rätt till heltid. Konsekvensen blir en ojämn och oregelbunden arbetsbelastning på arbetsplatser, och att företagare i än mindre utsträckning kommer att våga anställa.
Karlsson ägnade hela 22 år åt diverse fackliga arbeten innan han blev minister. Att han sätter fackets och inte minst LO:s prioriteringar före småföretagares är uppenbart.

Hans Karlsson är sannolikt företagarnas fiende nummer ett.

Sannolikt finner man en liknande
yrkespolitisering i alla partier. Ett långvarigt maktinnehav förvärrar dock situationen. Ledande socialdemokrater pendlar mellan politisk relaterade jobb i den offentliga sektorn, fackliga uppdrag och partipolitiska tjänster.

För oss som vill främja fritt företagande är denna framväxt av en sammansvetsad stat, ett statsbärande parti och en facklig maktelit ett allvarligt bekymmer.