I de senaste opinionsmätningarna har Moderaterna varit jämnstora med Socialdemokraterna. Hur siffrorna förändras framöver vet vi inte, men mycket talar för att moderaterna är på väg att bli ett parti av samma statsbärande karaktär som Socialdemokraterna varit. Framgångar i opinionsmätningar och val är naturligtvis glädjande för moderata politiker och sympatisörer, men det ställer också nya krav.
Bakgrunden till att moderaterna stadigt har ökat i opinionen de senaste fem åren är den politiska omvandlingen av vårt parti. Vi har gjort upp med gamla dogmer och med ett öppet sinne analyserat samhällets problem. Vi har därefter framarbetat pragmatiska lösningar.
Moderaternas arbetslinje – uppfattningen att det ska löna sig att arbeta – går väl i linje med marknadsliberala skattesänkartraditioner. Samtidigt har politiken breddats så att alla som jobbar kan känna att de får ta del av skattesänkningarna. Moderaterna måste i fler frågor hitta denna balans mellan förnyelse och tradition.
En förutsättning för att vi som parti ska kunna förnya oss ytterligare är att vi fortsätter frigöra oss från förutfattade meningar och istället är öppna för att förändra vår politik i takt med att omvärlden utvecklas.
Vi behöver en öppen debatt – inåt och utåt – och det måste finnas en stor tolerans för att uppfattningar skiljer sig åt. Ett litet politiskt parti kan arbeta snävt för sina kärnväljares särintressen och därmed förbli ett litet parti. Ett brett samlingsparti måste kunna göra balanserade avvägningar mellan olika samhällsintressen, och för att kunna göra det måste beslut föregås av öppna diskussioner där alla argument och idéer får ventileras.
Vi har själva ibland olika uppfattningar i frågor som rör allt från statlig övervakning till könsneutrala äktenskap. Olikheterna är en intellektuell utmaning och den interna debatten leder till mer genomtänkta beslut. Vi utgår från att det synsättet allt mer kommer att prägla Moderaterna som parti.
GÖRAN PETTERSSON (M)
riksdagsledamot
KARL SIGFRID
(M)
riksdagsledamot
