I förra veckan presenterades den så kallade byggkravsutredningen som föreslår att kommuner inte ska få ställa olika tekniska krav, exempelvis gällande energiförbrukning, vid nybyggnation. Utredningen har en viktig poäng, nämligen att olika kommunala byggkrav ökar produktionskostnaden.

Samtidigt är det så klart svårsmält för många kommunpolitiker att ge ifrån sig beslutanderätten över en så viktig fråga som bostadsbyggandet. Att kommuner aldrig skulle få gå före genom att ställa hårdare tekniska krav är inte särskilt lockande. Det skulle rent av kunna hämma svensk export och innovationsutveckling.

Det miljöarbete som sker i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm skulle exempelvis inte vara möjligt, liksom inte Hammarby Sjöstad när det byggdes ut på 1990-talet. En sådan utveckling vill nog få se.

Det kommunala självstyret förbjuder dock inte kommuner att samarbeta. Att 290 kommuner ställer olika tekniska krav kan vem som helst inse fördyrar och försvårar bostadsproduktion. Frågan är då om statlig reglering är den enda framkomliga vägen. Vi tror inte det.

Med utredningen i hand måste kommunerna nu inse att en samordning krävs. Är det exempelvis rimligt att Göteborg har en maxgräns på 60 kilowattimmar energiåtgång per kvadratmeter medan Stockholm har 55? Är det rimligt att två närliggande kommuner har olika regler för tillgänglighet eller att kommuner har likartade tekniska krav men ändå så pass olika att det omöjliggör industriell produktion?

Vårt svar är att det inte är rimligt. Kommunerna måste därför på frivillig väg öka samordningen för att få mer likartade tekniska egenskapskrav. Om det inte sker hotar statlig lagstiftning, och det vill nog få kommunpolitiker se.

EWA SAMUELSSON (KD)

gruppledare för KD i Stockholms stadshus, biträdande socialborgarråd

ERIK SLOTTNER (KD)

ledamot i stadsbyggnadsnämnden i Stockholms stad, ledamot i SKL:s beredning för ökat bostadsbyggande