Det senaste ehec-utbrottet i Tyskland är såväl ur ett folkhälsoperspektiv som ett djurhälsoperspektiv mycket oroande. I de aktuella fallen misstänks orsaken vara en specifik typ av toxinbildande E.coli-bakterier som påträffats hos nötkreatur. Djuren blir själva inte sjuka utan är symtomlösa smittbärare. Detta gör smittspårningen svår.

Regeringen tillsatte en statlig utredning som fick uppdraget att göra en bred översyn för att modernisera och effektivisera bekämpningen av djursjukdomar och smittämnen vilka kan överföras mellan djur och människor, så kallade zoonoser. Utredaren Christer Wretborn fick också i uppgift att analysera kostnader och möjligheter att ersätta dagens skattefinansiering med en annan form av kostnadsdelning mellan stat och privat sektor.

Utredningen presenterades i januari 2011 och har sedan varit föremål för remissbehandling fram till 31 maj.

Mot bakgrund av det ökande hälsohot som antibiotikaresistenta bakterier och nya sjukdomar som smittar mellan djur och människor innebär, vill vi poängtera vikten av det förebyggande arbetet för såväl folkhälsa som djurhälsa och djurskydd. Det är i dessa frågor helt avgörande att staten tar ansvar för att bekämpa och kontrollera på ett effektivt sätt.

Ett nära samarbete mellan stat och näring med frivilliga och därefter påföljande obligatoriska djurhälsoprogram anses av flera remissinstanser vara framgångsnyckeln till Sveriges goda djurhälsoläge och höga livsmedelssäkerhet.

Remissinstanser såsom Statens Veterinärmedicinska Anstalt och Statens Jordbruksverk understryker vikten av att stat och näring kan samarbeta omkring djurhälsoprogram, kontroll och bekämpningsprogram. Lantbrukarnas Riksförbund påpekar att det inte är möjligt för svenska producenter att på en global marknad ensamma bära kostnader för god folkhälsa i dessa sammanhang.

Staten bör även fortsatt satsa proaktivt på program mot allvarliga sjukdomar som zoonosen ehec och ha huvudansvaret för bekämpning och kontroll av smittsamma sjukdomar hos såväl människor som djur. Enligt vår uppfattning finns starka skäl för att staten har ett helhetsansvar för preventiva åtgärder mot smittsamma djursjukdomar som kan påverka folkhälsan.

Det måste också understrykas att det finns behov av att upprätta en biosäkerhetsplan som en del av andra smittförebyggande åtgärder. Det är härvid viktigt att utnyttja den veterinära kompetens som byggts upp under lång tid i såväl preventivt som strategiskt smittskyddsarbete. Länsstyrelserna med länsveterinärerna, vilka har god regional kännedom om djurhälsoläget, borde vara en självklar resurs i upprättandet. Som en del i arbetet med att reducera risker skall djurhållaren självfallet erhålla adekvat utbildning om smittförebyggande åtgärder och smitthantering.

I vår globaliserade värld med utmaningar som ökande antibiotikaresistens, zoonoser och emerging diseases ställs stora krav på en god samhällsberedskap. Ett fungerande smittskydd är ett samhällsansvar och ytterst en politisk fråga.

Staten bör via Jordbruksverket och länsstyrelserna fortsatt satsa proaktivt på program mot allvarliga sjukdomar som zoonosen ehec och infektioner med antibiotikaresistenta bakterier som MRSA .

MARIE WEDIN

ordförande Sveriges Läkarförbund EVAMARI LEWIN

ordförande Sveriges Veterinärförbund