Med minskade intäkter och ökade utgifter blir det svårt för kommunerna att klara de framtidsinvesteringar i skolan som Sverige behöver.

Gustav Fridolin

Skolans framtid hänger på lärarnas förutsättningar att göra ett bra jobb. På många platser saknas idag dessa förutsättningar. Resultatet blir att allt färre söker sig till lärarutbildningen, och så många som 4 av 10 lärare funderar på att byta jobb. Sverige står inför en nationell lärarkris. Inom åtta år beräknas Sverige sakna 80 000 lärare.

Vi behöver en skola många vill arbeta i, inte en skola som lärare och elever längtar ifrån. Ska skolan kunna ta del av erfarenheter också från andra delar av verkligheten, ska det bli naturligt också för en ingenjör, en företagare eller en samhällsvetare att vidareutbilda sig till lärare då måste vi klara att höja lärarlönerna.

Ändå halkar lärarlönerna efter. Lärarförbundet talar om 30 års förlorad reallöneutveckling och att lärare jämfört med en lika välutbildad civilingenjör eller en systemvetare tjänar mer än 10 000 kronor mindre varje månad. I rapporten ”Lönsamma studier” som Saco släppte i somras slås fast att det i ekonomiska termer är olönsamt att utbilda sig till lärare jämfört med att börja jobba direkt efter gymnasiet.

När utbildningsminister Björklund nyligen höll möte för Folkpartiets kommunpolitiker kom inga uppmaningar om höjda lärarlöner. Detta trots att avtalsrörelsen pågår runt om i landet. Istället uppmanade Björklund sina kommunalråd att sänka ungdomslönerna. Men ungdomsarbetslösheten tacklar vi inte genom att bygga upp en arbetsmarknad där lönen inte räcker till hyra och mat. Ska vi komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten handlar det om att alla unga behöver en ärlig chans i skolan, mer tid med kunniga och brinnande lärare.

På Miljöpartiets dagar för kommunpolitiker i Västerås i fjol var därför skolfrågorna i fokus. Lärarförbundet var på plats och på ett möte för kommunalråd och skolpolitiker talade Lärarförbundets Eva-Lis Siren och jag om hur staten och kommunerna kan ta gemensamt ansvar för att höja lärarlönerna.

När arbetslösheten nu ökar leder det till minskade skatteintäkter för kommunerna, samtidigt som allt fler arbetslösa tvingas till kommunernas socialkontor. Med minskade intäkter och ökade utgifter blir det svårt för kommunerna att klara de framtidsinvesteringar i skolan som Sverige behöver. Miljöpartiet kräver därför statliga anslag för att koppla samman karriärutveckling, fortbildning och en god löneutveckling för alla lärare. I det gröna budgetförslaget anslår vi fem miljarder till höjda lärarlöner.

Alliansen har hittills valt en annan väg och skär ner på skolan. Bara i år sparar regeringen 675 miljoner i anslaget till gymnasiet. Det görs samtidigt som man inför en helt ny gymnasieskola och på det en ny skollag, ny läroplan, ny lärarutbildning, nytt betygssystem, nya kursplaner och lärarlegitimationer. Det handlar om reformer som ibland är välkomna ibland mindre genomtänkta, men som alla riskerar ta tid från lärarnas möte med eleven när de genomförs utan att lärare får fortbildning och en rimlig lön.

Den 16 april lägger regeringen fram sin ekonomiska vårproposition. Det är då hög tid att Björklund blir utmanad i skolpolitiken. Vi står för den utmaningen. Miljöpartiet kommer trots det tuffa ekonomiska läget prioritera att anslå medel till löneutveckling för Sveriges lärare i vårt budgetförslag. Vad kommer alliansregeringen göra? Ska utbildningsministern fortsätta skära ner och se hur allt färre väljer lärarbanan, eller är man beredd att satsa på skolan?

GUSTAV FRIDOLIN (MP)

språkrör