Häromdagen lanserade Socialdemokraterna sitt förslag till skuggbudget. De vill ”modernisera” föräldraförsäkringen och ge möjlighet till föräldrapeng till tonårsbarn och nattis till mindre barn. ”Nattis är ett jätteviktigt verktyg” sägs det. Det är givetvis lovvärt att få mer tid för våra större barn. Tonåringar i dag behöver daglig kontakt med sina föräldrar, det har de alltid behövt. Men är det först då våra barn har vuxit upp till tonårsbarn som vi skall avsätta mera tid för dem?

Det är ju de allra första årens ”investeringar” som ger utslag för hur våra tonåringar och unga vuxna kommer att må! Att införa dygnetrunt-dagis, är ett koncept som många småbarn definitivt inte kommer att må bra av.

Politiker förstår inte vikten av en bra omvårdnad/anknytning hos småbarn utan ignorerar barns behov. Dessa politiker kan genom sin syn på hur familjepolitiken skall prioriteras i värsta fall bidra till ökad psykisk ohälsa.

Sedan vår begynnelse har livet gått ut på att på bästa sätt organisera våra sociala liv. För att vi tillsammans skall nå ökad överlevnad, psykiskt-och fysiskt. För knappt två miljoner år sen då människans förlaga utvecklades blev vi känslomässigt intelligenta, vilket skiljde oss från andra däggdjur med förmågan att etablera och vidmakthålla starka känslomässiga band, vilket ökade möjligheterna att överleva. Vi vårdade och samspelade i storfamiljer för att avkomman och familjen skulle ha bättre chans att överleva.

Familjesystemet innebar att alla skulle vinna på det: man skulle bli starkare tillsammans. Man delade på eller turades om att vara materialinförskaffare och materialförvaltare. Skyddet om avkomman har evolutionärt varit det viktigaste.

För femtio år sedan lanserades en teori som i dag är hetare än någonsin inom psykologisk forskning, anknytningsteorin. Den visar hur viktigt det är i barn- och föräldrarelationen att vi ger känslomässig omvårdnad. I dag vet vi att människor som inte fått känslomässigt omvårdnad blir psykiskt sköra och sårbara. Barn som i tidig ålder inte ges möjlighet att i lugn och ro utveckla en fysisk- och känslomässig relation till närstående personer far illa.

I dag har nyblivna föräldrar så bråttom att komma ut och arbeta att de ställer sina barn i dagiskö redan på BB. Våra moderna föräldrar hinner knappt med att ge sina barn närhet och möten av barnens känslomässiga behov eftersom anknytningen till jobben är viktigare.

Och där får barnen knyta an till personal som byts ut och tillbringa längre tider på dagis än föräldrarnas arbetstider.

Vi tillbringar för lite tid tillsammans och för mycket tid på arbetet. Vi stressar för mycket och vår arbetsbelastning är alldeles för hög.

Småbarnsföräldrar lever ofta parallella liv för att få vardagen att gå ihop. Oftast ska båda göra karriär samtidigt och utvecklar starkare relationer till arbetet än till varandra och resten av familjen.

När barns, normala känslor av rädsla, oro och ledsamhet blir nedtryckta och inte får visas för att mamma och pappa inte har tid, så kan detta få mycket problematiska konsekvenser i vuxen ålder. Känslor av rädsla kan bli till olika ångesttillstånd eller dissociativa drag/symptom. En anknytningsrelaterad ilska kan bli till ett aggressivt och/eller antisocialt beteende.

För föräldrarna har sexlivet sin givna plats. I media i dag betonas det ofta som den viktigaste överlevnadsfaktorn av sexrådgivare. Apoteksbolaget säljer sexleksaker bredvid amningskupor och brösttillägg. Det hjälper inte den moderna relationen att överleva!

Sexlivet består till större del av känslomässig närhet, beröring, förtrolighet och lugn. Oxytocin som utlöses av beröring skapar hållbara relationsband har forskningen visat.

Är det oxytocin-spray den moderna människan kommer att ”behöva” för att vi skall kunna hålla samman och fungera känslomässigt ”smartare”, i stället för att ta oss tid att ta hand om våra småbarn? Nej, något är fundamentalt fel i vårt samhälle när vi inte längre har tid att ta hand om våra familjerelationer.

Samhället borde satsa på att förlänga föräldraledigheten för de små barnen så deras föräldrar får tid att förse barnen med den viktiga påfyllning av det som gör dem lyckligast. Barnens behov måste få styra familjepolitiken. Att barnen får tid att knyta an och att de känslomässiga behoven möts.

EVA RUSZ

leg. psykolog och kognitiv psykoterapeut, författare till boken ”Relationskoden”