I en debattartikelBrännpunkt 18/10 driver Svenskt Näringsliv tesen att turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd leder till att kvinnor sägs upp först vid arbetsbrist. Till grund för sitt påstående har Svenskt Näringsliv en rapport som beskriver omständigheterna när uppsägningar ägt rum vid fem arbetsplatser.

Med ett så litet underlag kan man inte säga något generellt om Las effekter på kvinnors sysselsättning. Svenskt Näringsliv konstaterar också i sin skrift att det idag saknas forskning om lagens effekter på jämställdheten.

En av de mer omfattande utredningarna som gjorts kring de faktiska konsekvenserna av turordningsreglerna i Las är den gemensamma rapport som LO och Svenskt Näringsliv presenterade i juni 2011. I den rapporten kunde parterna konstatera att forskning i stort sett saknas beträffande effekterna av turordningsreglerna.

Syftet med turordningsreglerna i Las är att stärka arbetstagaren i relationen med arbetsgivaren. Turordningsreglerna innebär ett skydd mot godtyckliga uppsägningar. Om en arbetsgivare anser att det råder arbetsbrist, något denne själv bestämmer, och vill säga upp anställda är det viktigt att det finns regler att följa.

Svenskt Näringsliv vill avskaffa turordningsreglerna och försvaga anställningstryggheten. Det är mycket svårt att se hur en sådan ordning skulle leda till ökad jämställdhet på arbetsmarknaden. Snarare är det ett starkare anställningsskydd som behövs.

Ett starkare anställningsskydd skulle främst gynna kvinnor. Idag är det betydligt vanligare med otrygga tidsbegränsade anställningar bland kvinnor än bland män. Bland arbetare är 23 procent av kvinnorna tidsbegränsat anställda medan 16 procent av männen är det. Det innebär att fler kvinnor än män överhuvudtaget inte omfattas av turordningsreglerna i Las.

I den pågående avtalsrörelsen vill LO begränsa arbetsgivares möjligheter att stapla tidsbegränsade anställningar på varandra. Idag kan olika former av visstidsanställningar staplas på varandra och pågå under mycket lång tid. LO vill begränsa det till maximalt två år.

För LO är det en mycket viktig fråga att könsuppdelningen på arbetsmarknaden bryts upp. Jämställdhetslagen (numera Diskrimineringslagen) som gett arbetsgivarna möjlighet till det har funnit sedan 1979. Detta måste ske genom ett systematiskt rekryteringsarbete från arbetsgivarnas sida och är inte något som kan lösas genom kortsiktiga åtgärder eller genom ett försvagat anställningsskydd.

Vid arbetsbristsuppsägningar tas också hänsyn till vilka kvalifikationer och arbetsuppgifter som arbetstagarna innehar. Det är viktigt att arbetsuppgifterna inte delas upp efter kön på respektive arbetsplats och att kompetensutveckling genomförs efter behov.

Kvotering är inte tillåten vid anställning – det är LO:s uppfattning att sådan inte heller ska tillämpas vid uppsägning.

SOFIE REHNSTRÖM

jurist LO