Mikael Ribbenvik håller inte med mig om att det har blivit tuffare för flyktingar att få asyl i Sverige (Brännpunkt 19/2). Jag framhåller tydligt i min artikel att min upplevelse av det hårdnande klimatet är en subjektiv upplevelse. Så vitt jag vet finns det ingen forskning som visar hur utvecklingen har varit senaste åren, förutom den allmänna statistiken som är otillräcklig om man ska tolka förskjutningar i trender.
Sverige kan och bör som ett mycket rikt land göra en insats för barmhärtighet och medmänsklighet.
Stefan Swärd
Mina bedömningar grundar sig på egna och andras erfarenheter i direkt kontakt med flyktingar. Min bedömning grundar sig också på ett antal samtal med riksdagsledamöter och att följa den politiska debatten. Det är ett antal politiker som i varje fall i enskilda samtal uttrycker bekymmer över att Sverige har blivit för restriktivt med att ta emot flyktingar.
Ribbenvik sprider dimridåer i sitt svar. Han hävdar att Sverige ger uppehållstillstånd till 100000 per år. Då räknar han in utländska studenter, utländsk expertis som jobbar i Sverige, anhöriginvandring med mera. Jag diskuterar flyktingar och människor med skyddsbehov, och det är bara 10 procent av denna grupp.
Den flyktingpolitiska debatten är nödvändig. Starka krafter med Reinfeldt och Billström i spetsen tonar ned barmhärtigheten mot utsatta människor för att istället betona kortsiktiga ekonomiska nationella intressen. Sverige kan och bör som ett mycket rikt land göra en insats för barmhärtighet och medmänsklighet genom att generöst ta emot flyktingar.
Även Ribbenviks ansvarsområde, förvaltningen och tillämpningen av migrationspolitiken, behöver ständigt debatteras. Som flyktingengagerad svensk medborgare reagerar jag kraftigt över ett antal saker i asylprocessen:
• Rapporter om milt polisvåld och drogande av flyktingar vid utvisningar.
• Det horribla systemet med att hålla flyktingar inlåsta långa perioder under fängelseliknande förhållanden i avvaktan på utvisning. Det behövs mer politisk debatt om detta.
• Den människokränkande behandlingen i att helt plötsligt utvisa familjer som har varit ett antal år i Sverige. Det finns olika berättelser om brutala avvisningar där familjer väcks mitt i natten och får några timmar på sig att packa alla ägodelar efter ett antal år i Sverige.
• Att utvisa flyktingar som är hotade till livet om de återvänder, och där det faktiskt går mycket illa vid återvändandet. Det behövs en noggrann uppföljning och rapportering om hur det går efter utvisningen. Sverige ska inte utvisa personer som riskerar att torteras, fängslas eller dödas efter en utvisning – detta görs dock hela tiden.
• En annan undran man har handlar om de så kallade förhandlingar som förs vid utvisningar av flyktingar från Sverige. Det finns tecken som tyder på att det förekommer mutor för att svenska polisen ska kunna lämna flyktingar vid utvisningar.
• Det rapporteras ständigt om inhuman behandling av människor vid utvisningar. Rycka upp personer från sjukhussängar, skicka iväg svårt sjuka personer, skicka iväg kvinnor som snart ska föda barn med flyg med mera.
Men Ribbenvik tycker att allt fungerar bra och vill inte ens kommentera min kritik mot flyktinghanteringen.
STEFAN SWÄRD
pastor
