Fritt skolval leder inte per automatik till en bra och rättvis skola.

Annika Eclund

En skola i toppklass är en förutsättning för att Sverige som nation ska stå sig väl även i framtiden. Det är viktigt för att varje barn ska få möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sin egen potential.

Därför tar vi allvarligt på Skolverkets rapporter om minskad likvärdighet i den svenska skolan. Men vi delar inte Socialdemokraternas slutsatser. De attackerar friheten att välja och friheten att etablera nya skolor. De vill att kommunerna ska se till att skolklasserna är ”socialt och etniskt heterogena” och att ”skolor som bidrar till ökad segregation” inte ska få tillstånd att starta.

Hur de ska uppnå detta är höljt i dunkel. Men vi ser framför oss politiskt godtycke och minskad valfrihet. Det gynnar inte den svenska skolan.

Men minskad likvärdighet är ett problem. Om den hade minskat enbart för att de bästa blivit bättre vore det en sak. Men så är det inte. Vi har problem med skolor som blivit sämre, där uppemot en tredjedel av eleverna går ut utan fullständiga betyg.

Alliansregeringens reformer med inriktning mot ordning och reda, kunskap, betyg, bättre uppföljning, vassare tillsyn och satsningar på lärarnas kompetens har varit helt rätt och kommer att få effekt. Men det tar tid. Reformerna måste sätta sig och vi ska tålmodigt fullfölja en politik med målet att återupprätta skolan som kunskaps- och bildningsinstitution.

I det läget vore det förödande att inskränka friheten att välja skola. För det första för att föräldrar och elever har en principiell rätt att välja skola. Man måste kunna få välja bort en skola som inte fungerar, oavsett om skälet är mobbning, pedagogisk inriktning, lärarnas bemötande eller något annat. Barn får aldrig ses som medel för att skapa ”heterogena klasser”. För det andra, ett skolsystem som medger valfrihet och mångfald kan under rätt förutsättningar vara kvalitetsdrivande. Det är naivt att tro att man genom experters beslut på central nivå kan dirigera fram en högkvalitativ skola.

Det finns också starka rättviseargument för fritt skolval. Det är betydligt lättare att välja skola än att behöva välja bostad i det område där den bra skolan ligger.

Men fritt skolval leder inte per automatik till en bra och rättvis skola. För att uppnå detta behöver vi förbättra skolsystemet på ett antal punkter:

1. Bättre förutsättningar att göra informerade val. Det är ofta svårt för föräldrar och elever att bedöma vad som är en bra skola. Skolverket har databaser där skolor kan jämföras med avseende på vissa nyckeltal och resultat. Databaserna är dock underutvecklade och okända. Skolverket bör få i uppdrag att utveckla denna tjänst och samtliga kommuner bör i god tid inför skolstart informera alla föräldrar om att denna tjänst finns tillgänglig.

2. Ersättningssystem som styr mot kvalitet. Mer pengar ger inte per automatik en bättre skola. Det är snarare så att det är dyrt att ha en dålig skola. Det viktiga är att pengarna används till rätt saker. Vi vill utreda vilka möjligheter det finns att komplettera skolpengsmodellen med ett system där skolor också får ersättning utifrån hur bra de lyckas förbättra elevernas resultat på kunskapsprov.

3. Stäng ner dåliga skolor. Det är de dåliga skolorna som är problemet, inte de bra. Det viktiga är att lyfta de svaga skolorna, inte att hålla tillbaka de bra. Men de riktigt dåliga skolorna som är mycket svåra att förbättra, är det bättre att Skolinspektionen fattar beslut om att stänga. Låt i stället de bra skolorna expandera.

4. Stävja betygsinflationen. Om betyg får användas som konkurrensmedel riskerar det skapas en press uppåt på betygen. Ökad användning av externa examinatorer och nationella prov i fler ämnen kan bidra till att stävja tendenser till betygsinflation.

Mycket mer behöver göras för att stärka den svenska skolan. Att höja läraryrkets status, förbättra ledarskap och organisation och att återupprätta en utbildningstradition med klassiska kunskaps- och bildningsideal som grund är några av de frågor vi arbetar med i den kristdemokratiska arbetsgruppen.

ANNIKA ECLUND

Kristdemokraternas talesperson i skolfrågor och ordförande i skolarbetsgruppen