Om Sverige hade blivit ockuperat av Nazityskland under andra världskriget. Om det hade utbrutit strider med de invaderande styrkorna. Om många svenskar hade levt utomlands.

Om dessa utlandssvenskar hade skickat pengar till de kämpande landsmännen för mat, läkemedel och till och med för vapen.

Hade vi då klassat dessa penningsändningar som terrorism och kallat dem som skickat pengarna för terrorister och låtit fängsla dem?

Knappast. Men det är precis vad som skedde med de fyra somalier som greps i sina bostäder i Tensta och häktades den 28 februari i år. De är misstänkta för just detta. Två av dem har släppts, men två män i 40-årsåldern är fortfarande häktade.

Skillnaden är att mottagarna av pengarna har funnits med på en lista över terroristmisstänkta. En lista som har sitt ursprung i USA.

Kanske hade situationen varit densamma under andra världskriget om Nazityskland upprättat en sådan lista och sedan tvingat världen att rätta sig efter deras kategoriseringar av vilka som skulle benämnas terrorist respektive befrielsekämpe.

En förutsättning för att de har kunnat häktas är den lag och de straff om terroristbrott som trädde i kraft 2003. Lagen var ett direkt resultat av den krav­lista USA översände till EU drygt en månad efter 11 september 2001.

Kraven omfattade bland annat dels att EU:s medlemsländer skulle införa en gemensam definition av terrorism och långa straff för sådana brott, dels att EU skulle betrakta ekonomiskt stöd till det som definierades som terrorism som straffbart.

Det var en lag som redan när den kom kritiserades för sina vaga formuleringar, i synnerhet själva definitionen av vad som skulle uppfattas som en terroristisk handling.

Kritikerna menade att lagen skulle kunna drabba handlingar och personer som vi vanligen inte uppfattade som terrorism eller terrorister.

Men enligt dåvarande justitie­ministern Thomas Bodström, som var med och drev igenom lagen, var det en klar och tydlig definition. Om definitionen av terrorism nu var så tydlig, varför kände man sig inom EU tvingad att bifoga ett särskilt uttalande till bestämmelsen?

Där framkom att den inte ska tolkas som ”att beteendet hos dem som har arbetat för att bevara och återupprätta demokratiska samhällen som respekterar rättsstaten och den civilisation på vilken dessa samhällen bygger, vilket i synnerhet var fallet i några medlemsstater under andra världskriget, nu kan betraktas som terroristhandlingar”.

En kristallklar definition behöver givetvis inte ett sådant tillägg.

Hade lagen varit i kraft under de år som kampen mot den sydafrikanska apartheidregimen pågick, skulle ekonomiskt stöd till Nelson Mandelas ANC ha klassats som terrorism.

Och detsamma skulle gälla många fler organisationer som fått betydande ekonomisk stöd från Sverige. Tidigare svenska regeringar har med andra ord skickat pengar på samma sätt som de häktade somalierna.

En graverande omständighet i sammanhanget är att den organisation de häktade somalierna påstås ha gynnat uppenbarligen inte fanns med på någon terrorlista förrän två dagar efter det att de häktats.

De har med andra ord gripits för något som skulle komma att visa sig vara straffbart.

Tillbakaverkande lagstiftning, det vill säga att man beslutar att jag idag straffas för handlingar jag begick igår och som då var tillåtna, är otänkbart i en rättsstat. Det som skett i Sverige är en variant av detta, men för säkerhets skull grep man somalierna innan det beslutades om den tillbakaverkande bestämmelsen.

Varför är det så tyst om detta? Var är alla terroristexperter som uttalade sig så tvärsäkert samma dag som de greps (28/2)?

Enligt till exempel Magnus Ranstorp var detta för honom ingen överraskning, ”jag vet att problemet finns i Sverige”, och gripandet var att betrakta som en fjäder i hatten för Säpo.

Vems ärenden går dessa experter? Hur tvärsäkra är de i dag, drygt tre månader senare, när två av de gripna släppts och de två andra fortfarande inte anhållits utan omhäktats gång på gång?

Varför ställs de gripna inte inför domstol och får möjlighet att bemöta dessa grava anklagelser? Saknas det bevis?

Var är politikerna? Var är Thomas Bodström med sitt tidigare engagemang för flyktingar och asylsökande? Är det för pinsamt nu när han ser frukterna av den lagstiftning han pressat igenom?

Alla som är tysta mot bättre vetande är medskyldiga till denna rättsliga röta. Lika skyldiga som de experter som talar mot bättre vetande.

En annan fråga att ställa sig är vad som hänt om jag hade skickat pengar till nämnda organisation via min bank. Hade då såväl jag som Nordeas vd suttit häktade idag?

JANNE FLYGHED professor Kriminologiska institutionen Stockholms universitet