Somalias kust soptipp för EU

Den ökade piratverksamheten utanför Somalias kust har lett till att EU nyligen beslutat skicka trupper dit. Uppdraget som döptes till ”Operation Atlanta” påstås ha syftet att skydda den humanitära FN-transporten med förnödenheter till Somalia.

Sveriges regering, med försvarsminister Sten Tolgfors i spetsen, framhåller att uppdraget ”är till för att skydda World Food Programmes insatser där man för in mat i Somalia till en befolkning som annars skulle vara utlämnad och svältande”.



Men ministern meddelar också något annat: ”Sedan är det dessutom så att västvärlden har ett starkt egenintresse av att handelsströmmarna fungerar. En god del av världens handelsströmmar går genom det här området."

Att EU nu, när Somalia upplever en av sina svåraste humanitära kriser någonsin, skulle räcka en hjälpande hand till det somaliska folket låter för bra för att vara sant.



Afrikanska unionen vädjade förgäves upprepade gånger i mer än ett decennium, och senast under 2006, till EU och västvärlden att skicka fredsbevarande trupper till Somalia.



När otaliga fattiga somalier, i desperata försök att få ett drägligare liv på arabiska halvön, drunknade i Adenviken, i händerna på hänsynslösa och brutala smugglare som kastade dem överbord, var tystnaden total i EU.

I stället skärpte EU sin gränsbevakning för att förhindra flyktingar att ta sig till unionen.

Motivet bakom EU:s Operation Atlanta är inte i första hand att lindra det somaliska folkets lidande.



Det är som Sten Tolgfors ärligt medger att västvärlden har ett starkt egenintresse. Ytterst handlar det om att säkra egen välfärd.



Organisationen Refugees International kritiserade nyligen västvärlden för vad man kallade ett ”globalt hyckleri om Somalia”. Man menar att västvärldens snabbhet att agera när ekonomiska intressen är hotade står i skarp kontrast till oförmågan att lösa den långvariga krisen i landet.

Naturligtvis är piraterna kriminella gäng som ska bekämpas oavsett vem de hotar. Men för de fattiga och av omvärlden ignorerade invånarna i Somalia är denna fråga endast en sekundär angelägenhet.



Piraterna fyller en dubbel funktion i det vakuum som uppstått efter samhällsupplösningen. Hos de fattiga fiskarna är piraterna landets kustbevakning som skrämmer bort inkräktare. De uppfattas också som Robin Hood som tar från de rika och ger det till de fattiga eftersom en del av bytet stannar kvar i alla de hungrande byar som omvärlden inte bryr sig om.

Staten Somalia upphörde i praktiken att existera 1991 när Somalias sista fungerande regering under diktatorn Siad Barre kollapsade. Efter sig lämnade Barre ett land med 3 600 km lång kust.



Vattnet utanför Somalias kust har blivit en soptipp för europeiska och asiatiska avfallsdumpare.



Första gången jag hörde om detta var när jag 1996 besökte staden Bosasso i den norra autonoma regionen Puntland, där jag för övrigt är född och uppvuxen. Gifterna uppmärksammades internationellt först när tsunamin 2004 nådde landet.

Förenta Nationernas miljöorganisation UNEP (United Nations Environment Programme) rapporterade om ett stort antal giftbehållare som anträffades vid Puntlands kust. Miljögifterna hade dumpats utanför Somalias kust i åratal och spolades mot kusten av de kraftiga vågorna.



UNEP och andra internationella organisationer rapporterade också att ett hundratal av de boende i området kring Puntlands östra kust hade blivit förgiftade, med symtom som blödningar från magtarmkanalen, kräkningar med rikliga mängder blod, hudförändringar och andra åkommor.

De fartyg som dumpar gifterna ägs av europeiska och asiatiska bolag. Förenta Nationernas sändebud till Somalia, Ahmedou Ould-Abdallah, berättade nyligen att FN har tillförlitlig information som bekräftar att europeiska och asiatiska bolag systematiskt dumpar avfall innehållande diverse gifter, inklusive kärnavfall, i vattnet utanför Somalia.



Italien och Schweiz utpekas som två av de länder som flitigast dumpar avfall i Somalia. Men det finns ett mörkertal och det är inte osannolikt att fler europeiska länder är involverade i härvan.



Att Europas regeringar inte känner till denna omoraliska och brottsliga aktivitet, även om de inte sanktionerar aktionen, kan inte vara troligt.

Verksamheten är lönsam för de europeiska avfallsdumparna. Enligt UNEP är kostnaden cirka 2,5 dollar per ton avfall som dumpas i Somalia, jämfört med 1 000 dollar som det skulle ha kostat om avfallet hade tagits om hand i Europa.



Det fattiga och krigsdrabbade somaliska folket betalar alltså 997,5 dollar för varje ton av europeiskt avfall, förutom med förstörd hälsa, sitt levebröd och miljön förgiftad för lång tid framöver.

För det olyckliga somaliska folket är denna hotande miljökatastrof, instabiliteten i landet och den utbredda fattigdomen av högre prioritet än piraternas hot mot oljetillförseln till rika länder i väst.



Vill Europa hjälpa Somalia kan man åtminstone hålla sitt avfall borta därifrån.



ABDIMAJID OSMAN

kemist, doktor i medicinsk vetenskap

Universitetssjukhuset i Linköping