Greklands ekonomiska kris har skapat stor politisk oro och i grunden skakat om EU. Som debatten har utvecklat sig finns det emellertid anledning att stanna upp vid två frågor.
För det första den tes som drivs av bland andra ledande nationalekonomer där man pekat på att grundproblemet för Grekland är att de offentliga utgifterna varit för höga och att stora nedskärningar nu måste vidtas. Granskar man data framkommer emellertid en helt annan bild, nämligen att de OECD-länder som nu har stora problem med sina offent- liga finanser inte alls visar sig ha jämförelsevis höga offentliga utgifter. Tvärtom är länderna med stora budgetunderskott oftast de som ligger i nederkanten vad gäller offentliga utgifter. Till detta kommer att bland de länder som har jämförelsevis höga skatter och relativt sett generösa sociala välfärdsprogram återfinns många av de som nu har bäst ordning på sina offentliga finanser (till exempel Danmark, Finland, Neder- länderna, Norge, Sverige och Österrike).
Problemet för de länder som nu har stora underskott i sina offentliga finanser är således inte främst att de har för höga utgifter utan att de inte lyckats ta in tillräckligt med skatt. Särskilt vad gäller Greklands ekonomiska problem återfinns ymnigt med rapporter om hur omfattande skattefusket är, inte minst bland de mera välbeställda.
Den andra frågan som jag menar inte blivit riktigt belyst är varför en sådan svårhanterlig ekonomisk situation alls uppstår i ett land. Forskningen visar att ett viktigt skäl till att människor sysslar med skattefusk är att de inte litar på att övriga medborgare betalar sina skatter. Graden av sådan social tillit i olika länder har sedan många år undersökts genom enkäter där människor fått ta ställning till frågan om ”de i allmänhet anser att man kan lita på andra människor” alter-nativt att ”man kan inte vara nog försiktig i sina kontakter med andra människor”. Variationerna i svaren på denna fråga mellan olika länder är synnerligen stora. De nordiska länderna ligger i mätning efter mätning högst medan länder som Turkiet, Peru och Ghana ligger mycket lågt.
Jag har för en rapport som snart kommer att publiceras i SOM-institutets (Samhälle- Opinion-Media) årliga rapport om opinionsläget i Sverige sammanställt resultat från de senast tillgängliga mätningarna av den sociala tilliten i de länder som av finansexperter anses ha ett svårhanterligt budgetunderskott. Dessa är förutom Grekland nu även Portugal, Irland, Storbritannien, Spanien och USA. Jag har även sammanställt resultaten av mätningarna av den sociala till-liten för de OECD-länder som har sina offentliga finanser i god ordning, nämligen Danmark, Sverige, Finland, Norge, Syd- korea och Tjeckien.
Resultaten kan sammanfattas som följer: I de länder som har god ordning på statsfinanserna är den genomsnittliga sociala (eller mellanmänskliga) tilliten i runda tal dubbelt så hög som i de länder där staten inte förmår hålla ordning på relationen mellan sina utgifter och sina inkomster.
Om man lägger samman detta med insikten att stora budget- underskott bland OECD-länderna generellt inte kan sägas bero på för höga offentliga utgifter utan på för låga skatteintäkter så kan man dra en helt annan slutsats till krisens uppkomst än den som är gängse i debatten. Näm- ligen att huvudproblemet är att i länder med låg social tillit är också skattefusket utbrett.
Skälet till detta måste inte vara att människorna i dessa länder rent allmänt har låg moral vad gäller sina medborgerliga skyldigheter, utan att de inte litar på att de flesta andra människor betalar sina skatter. Denna misstro mot andra människors vilja att göra rätt för sig leder ofta till att man själv inte anser det vara meningsfullt att vara hederlig skattebetalare då man tror att ”alla andra” fuskar med skatten. Denna tes, att ”skatteundan- dragande” främst kan förklaras av hur medborgarna uppfattar graden av hederlighet hos majoriteten av ”de andra” skattebetalarna har ett omfattande stöd i forskningen.
Således kan vi dra slutsatsen att det inte är för höga offentliga utgifter som är orsaken till att ett land hamnar i statsfinansiella svårigheter. Istället förefaller orsaken vara att bristande tillit till andra människors vilja att göra rätt för sig vad gäller skatterna.
Forskningen som bedrivs under min ledning vid The Quality of Government Institute vid stats- vetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet visar att man kan förklara låg mellanmänsklig tillit med kvalitetsbrister hos landets myndigheter, till exempel i form av omfattande korruption. Detta skapar en allmän föreställning att många lyckas smita undan att betala den skatt de borde betala och att ”de flesta andra” därför inte är att lita på.
En hög kvalitet i den offentliga förvaltningen skulle i så fall vara nyckeln både till en hög social tillit och till att ett land kan undvika att hamna i det statsfinansiella moras som vi nu ser i ett antal länder med såväl låga skatter som låga offentliga utgifter.
BO ROTHSTEIN
professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet
