I sin iver att beskriva Svenska Missionsförbundets förträfflighet som kyrkogemenskap blandar mina kritiker Mannervik, Mellbourn och Lindberg frågan om trons tillit (relationen till Kristus) med frågan om trons innehåll (Jesu "väsen" som Guds Son och Marias son). Det är lätt gjort, men därmed missar de också en viktig poäng i samtalet.
Det är nämligen inte Missionsförbundets minimala förväntan på bekänd tro hos den enskilde medlemmen det gäller. Om den hade även jag kunnat skriva både långt och initierat.
Men jag avstår, eftersom det nu gäller perspektiv och sammanhang som är större än så.

Min iver gäller hur vi, i vår tid, känner igen varandra som kristna kyrkor och hur vi nu uppfattar och beskriver Jesus. Ytterst gäller det samma fråga som Jesus ställer till sina lärjungar: "Och ni, vem säger ni att jag är?" (Matt 16:15).
Fornkyrkan svarade bland annat: "född och icke skapad" (Nicenum). En sådan ordagrann tilltro till Jesus som Guds son, även i biologisk förståelse, främjar ekumeniska samtal också nu, i synnerhet med katoliker och ortodoxa bekännare.

Jag stöder ärkebiskop K G Hammars ärliga öppningar att möta vår tids längtan efter trons tillit i Kristus.
Att K G Hammar platsar i Missionsförbundet är en tillgång, särskilt som en majoritet av vår kyrkas medlemmar fortsatt tillhör Svenska kyrkan. Vi är goda vänner och klarar gemensamt ledarskap.
Och efter biskop Biörn Fjärstedts vittnesbörd och goda råd på Brännpunkt den 6 mars, har snuvan lindrats.

Krister Andersson Missionsföreståndare Svenska Missionsförbundet