Exempel från andra länder pekar på att organisationerna på sikt kommer att byta spår om det nu liggande regeringsförslaget går igenom. Akut krishjälp – som soppkök – gynnas medan förebyggande arbtete missgynnas skriver Hanna Hallin, Sektor3.
Foto: Foto: MÄRTA THISNER OCH AP
I höstens budget meddelade regeringen att det kommer att bli avdragsgillt att ge gåvor till vissa ideella organisationer. För första gången i modern tid kommer vi att göra avsteg från principen om att stöd till civila samhället ska ske genom fördelandet av skattemedel, när en liten del istället sker genom att varje medborgare själv väljer vilka ändamål som ska stödjas.
Tanken är att fler ska kunna ge mer, genom att det helt enkelt blir billigare för privatpersoner att ge. Det är en förändring som kan påverka och forma det civila samhället under lång tid framöver. Tyvärr kan regeringens förslag leda det civila samhället i helt fel riktning, genom att utan direkt förklaring begränsa avdragsrätten till organisationer som bedriver ”hjälpverksamhet”.
Det civila samhället utgörs av alla de initiativ där människor går samman av fri vilja och organiserar sig för att förbättra i sin egen eller andras vardag. Dessa föreningar, samfund och andra samarbeten helt enkelt göra det som de är bäst på och fylla sin unika roll i samhället. Scouterna och idrotten vill utveckla unga människor, miljöorganisationer driva på för bättre miljöpolitik, partierna kanalisera människors politiska engagemang och trossamfunden vara en mötesplats. I den här bredden av engagemang och samverkan ligger nyttan för samhället.
I regeringens förslag på avdragsrätt uppmuntras givande till en organisation som rycker in vid miljökatastrofer, men inte till de organisationer som driver på för en bättre miljö. Stöd till barn med missbrukande föräldrar anses vara mer värt ekonomiska fördelar än stöd till nykterhetsrörelsen. De som sätter upp soppkök kan stödjas men inte de som driver mötesplatser som bygdegårdar och Folkets hus.
Tidigare forskning och exempel från andra länder pekar på att organisationerna på sikt kommer att byta spår, att sluta göra vad de är bäst på och i stället forma sin organisation och verksamhet utifrån de bidrag och avdrag som det offentliga valt att prioritera. Det finns flera tydliga exempel på den här utvecklingen, det främsta från USA. En rad olika beslut på 1950- och 60-talet har mynnat ut i ett system där stöd på olika sätt, inklusive avdragsrätt, ges åt välgörenhetsorganisationer under förutsättning att de inte driver intressen eller försöker påverka politiken. Resultatet är ett civilsamhälle som domineras av välgörenhetsorganisationer medan traditionella medlemsorganisationer och folkrörelser nästan har dött ut.
Det vore rimligt att anta att alla förslag som rör det civila samhällets framtid borde ha någon form av anknytning till ”Sveriges politik för det civila samhället”, som antagits av riksdagen efter förslag från regeringen. Märkligt nog pekar det nu liggande förslaget i helt motsatt riktning än det Fredrik Reinfeldt pekade ut i regeringsförklaringen, att ”låta det civila samhällets gemenskaper utvecklas i enlighet med sin särart”. I stället väljer man ut viss verksamhet som särskilt värd att stödja, vilket snarare väcker tankar på att syftet är en förskjutning från en gemensamt finansierad välfärd till ett civilsamhälle beroende av frivillig finansiering.
Om vi i Sverige ska införa en avdragsrätt på gåvor menar Sektor3 att den behöver utgå från regeringens egen fastslagna politik för det civila samhället. Utifrån det föreslår vi följande:
• Avdragsrätten ska gälla alla ideella organisationer, stiftelser och trossamfund som har allmännyttiga ändamål. Med en bredare syn på avdragsrätt låter vi hela civilsamhället utvecklas på sina egna villkor.
• Även medlemsavgifter ska vara avdragsgilla. De flesta stora organisationer i civilsamhället har hittills valt att organisera sig genom medlemmar. Att främja människors engagemang som givare i stället för som medlemmar är en onödig och ineffektiv styrning av organisationerna.
• En mycket begränsad avdragsrätt, enligt modell från Norge. I Norge infördes avdragsrätten år 2000 för gåvor på minst 500 och maximalt 900 norska kronor om året, vilket senare ökades i flera steg till 12000. Vi föreslår att Sverige i ett första steg har samma ”golv” och ”tak” i avdragsrätten.
Sammantaget är detta är ett förslag som utgår från forskning och erfarenheter från andra länder, och som med marginal ryms i de ekonomiska ramar som regeringen satt upp. Det skulle också innebära att det civila samhället får utvecklas i samma riktning som riksdagen beslutat om – till skillnad från regeringens eget förslag.
HANNA HALLIN
chef för tankesmedjan Sektor3
