Hur resonerar politiker och tjänste­män i utbildningsnämnden och utbildningsförvaltningen, när det gäller det stora budgetunderskottet vid 20 av Stockholms 27 gymnasieskolor?

Direktiven till rektorerna är budget i balans. Punkt! Inget utrymme finns för diskussion kring budgetunderskottet och vad konsekvenserna blir på sikt vid illa genomtänkta neddragningar. Vad beror underskottet på?

Frågorna är många och locket har lagts på för frågor om innehåll och vad det ska vara för kvalitet på verksamheten för våra ungdomar vid stadens kommunala gymnasieskolor.

Detta skapar oro och otrygghet i en redan pressad arbetssituation för lärare och övrig personal som valt att arbeta med ungdomar i en kommunal verksamhet. Skolan speglar vårt samhälle.

Många unga mår idag väldigt bra, men en stor grupp ungdomar mår mycket dåligt.

Tonårstiden är i sig ett trauma, med en transportsträcka ut i vuxenlivet, existentiella tankar, ensamhet, övergivenhet, utsatthet, grupptryck – en del i utvecklingsfasen som vi alla genomgått mer eller mindre smärtsamt.

För en del flickor och pojkar är det verkligen ”svåra unga år” där ropet på hjälp är stort. Suicidtankar, missbruk, psykisk sjukdom i familjen, utsatta flyktingung­domar med stressymtom efter svåra upplevelser i hemlandet.

Detta är en del av den verklighet som finns hos våra ungdomar.

Bris tar årligen emot cirka 20000 samtal från barn och unga som mår dåligt. Köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, är långa.

Ungdomsmottagningar och an-d­ra frivilligmottagningar har vänte­tider och hög arbetsbelastning, socialtjänstens ungdomsgrupper utreder barn/ungdomar i riskzon med missbruk och krim­i­nalitet.

De flesta av dessa ungdomar går i gymnasieskolan. Det speglar vårt arbete inom elevhälsan, där arbetsbelastningen är hög och otillräckligheten ibland gör sig påmind. Behoven är stora att tala med någon vuxen utomstående.

Sedan 1989 har jag arbetat på stadens största gymnasieskola, S:t Eriks gymnasium, som skolkurator. Varje skola har sin kultur och kod beroende på utbud av program och traditioner, som ofta ”sitter i väggarna”.

Detta utgör en stor del av skolans innehåll och stolthet och gör att eleven väljer just den gymnasieskolan. Att i 15-16 års ålder välja från det enorma utbudet av program och inriktningar i dagens mix av friskolor och kommunala gymnasieskolor är inte enkelt.

Hur välja från ett smörgåsbord med så många lockbeten? I en ålder när så mycket kraft går åt att försöka förstå sig själv.

Ibland undrar jag om vuxna alltid vet vad de gör i strävan att överbjuda varandra.

Sedan 1971 har jag arbetat som skolkurator vid tre olika gymnasie­skolor och kunnat följa samhällsutvecklingen och hur den har speglat sig i skolans värld.

Jag har också ett perspektiv på skolpolitik och skolutveckling och hur pendeln slagit åt olika håll.

Många gånger är det frustrerande och energitärande för oss i skolan. En energi som bättre kunde användas till undervisning och möten med unga människor.

Ro och balans är viktigt i en ”gymnasieskola för alla”, som var honnörsord på 1980-talet. För­månen med att arbeta i skolan är närheten till eleverna och att finnas i elevernas miljö. Att kunna erbjuda tid för stödsamtal ganska omedelbart.

Tid, tillit, tålamod, hopp, ”varma händer” och det goda samtalet är några av ledstjärnorna i psykosocialt arbete som skolkuratorn utför.

Ungdomar som svikits av sina närmaste vuxna behöver ofta tid att bygga upp ett förtroende. En lärare kan vara den vuxne som ”sätter spår” för livet av positiv karaktär.

Som socialarbetare i gymnasieskolan i 37 år har jag en insikt och erfarenhet av ungdomars psykosociala livssituation och psykiska hälsa och hur det påverkar skolsituationen.

Skolsköterska, studie- och yrkesvägledare och skolkurator är professioner nära eleverna som ett komplement till det arbete lärarna utför. Professioner där vars och ens kompetens behövs och där ingen kan ersätta den andra.

Förhoppningsvis kommer alla dessa professioner att vara inskriv­na i den nya skollagen – skolsköterskan är det redan idag.

Ordning och reda och betyg förs ofta fram i skoldebatten som de enda botemedlen mot skolans svårigheter. Självklart, men det är ingen motsättning till att försöka förstå vad som ligger bakom.

Roten till svårigheter ligger inte alltid i klassrummet. Frånvaron i skolan är ofta tecken på att något inte är bra. Att försöka utreda orsaker till frånvaro är en viktig del i mitt arbete.

När adekvat hjälp erbjudits är det också lättare ta emot undervisning och återfå lust och se mening och sammanhang.

På S:t Eriks gymnasium med cirka 1 500 elever arbetar två skol­kuratorer med olika ansvars­områden. Arbetssituationen är tung och behoven stora.

Då S:t Eriks gymnasium har ett stort budgetunderskott har skolledningen på olika sätt försökt att få en budget i balans genom förslag till olika besparingar.

S:t Eriks gymnasium har också haft ett signum att stödja elever med tidigare skolsvårigheter. Resurser har var­it avsatta till en väl fungerande läs- och skrivstudio, speciallärare, lärare i svenska som andraspråk och assistenter.

I samband med min pensionsavgång den 1 september 2008 återbesätts inte min tjänst, vilket för mig personligen känns kränkande. Nu handlar det inte om mig utan om funktionen. Samtidigt läggs S:t Görans gymnasium ned och cirka 200 elever förs över till S:t Eriks gymnasium.

Jag vädjar till våra politiker i utbildnings­nämnden: spara inte kortsiktigt för att få budget i balans! Våra ung­domar är värda att satsa på. Tillsätt medel för bra fungerande gymnasieskolor till stöd för unga människor.

Neddragningar av viktig personal i skolan kan bli mycket dyrbart i ett längre perspektiv.

ANN-SOFIE NYSTRÖM

socionom och skolkurator

vid S:t Eriks gymnasium i Stockholm