Den grekiska budgetkrisen har nått en kulmen. Räntorna på grekiska statsobligationer är högre än de någonsin varit sedan införandet av euron. Nästan alla europeiska länder påverkas nu av krisens efterdyningar.
En ökande ekonomisk osäkerhet i Europa skulle också drabba Sverige. Nu är därför hög tid för både EU och den svenska regeringen att agera. Vi tycker det vore rimligt att den svenska regeringen bidrar mer aktivt för att hela EU utformar en lösning för Grekland.
Den akuta krisen väcker frågan om hur EU ska hantera eventuella liknande kriser i framtiden. Grekerna har helt klart levt över sina tillgångar under många år, fuskat, och har underlåtit att följa stabilitets- och tillväxtpaktens regler och de har inte säkerställt en återhållsamhet i landets löneutveckling. Nu bör vi ställa oss frågan hur vi ska hantera en liknande situation om den uppkommer på andra håll.
Det är svårt att bedöma huruvida ett snabbare beslut av EU:s finansministrar kunde ha stoppat spekulationsvågen. Men det står klart att EU reagerade på krisen som om den vore den första lånekris som någonsin inträffat.
Från att euron infördes som gemensam valuta har både anhängare och skeptiker sett problemet med att penning- och skattepolitiken inte är helgjutet konstruerad. Penningpolitiken överfördes till europeiska centralbanken medan skattepolitiken hör till medlemsstaternas kompetenssfär. I avsaknad av en gemensam skattepolitik antog man inom EU istället den så kallade stabilitets- och tillväxtpakten.
I praktiken har denna pakt två svaga punkter:
• Trots att det finns klara regler har den praktiska tillämpningen av dessa regler undergrävts. Tyskland och Frankrike har brutit mot kriterierna under flera års tid. De har därmed skickat signalen att pakten inte tas på allvar. Tyskland har viftat undan de varningar som getts och konkreta sanktioner har det över huvud taget inte varit tal om. Pakten har blivit tandlös.
• Pakten har en ensidig inriktning på offentliga finanser. Andra aspekter som finansiell stabilitet och konkurrenskraft finns bara med indirekt.
Den nuvarande krisen i Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien visar tydligt att skuldfällan inte bara slår igen i stater som brutit mot stabilitets- och tillväxtpaktens regler, som Grekland. Även ett land som Spanien, som följt stabilitets- och tillväxtpakten har drabbas. Spanien hade innan den globala krisen till och med ett budgetöverskott – men hade samtidigt en mycket snabbt växande skuldsättning i privata sektorn som sedan genom bankkriser och räddningsaktioner ”flyttades över” till offentlig skuldsättning. Spanien står nu inför dramatiskt stigande arbetslöshet efter att fastighetsprisbubblan spruckit.
Vi ser ett behov av åtgärder på tre nivåer:
1. Stabilitets- och tillväxtpaktens efterlydnad måste återställas. Stater som bryter mot pakten ska mista sin rösträtt rörande budgetunderskott och beslut om krisåtgärder och riskera indragna EU-medel (jordbruks-, struktur- och sammanhållningsfonderna).
2. Euroområdet måste utveckla en mekanism som automatiskt slår till i krissituationer. Det skall inte vara någon bail-out. Att mobilisera internationella valutafonden (IMF) räcker inte men vi stöder förslaget att IMF ska delta som partner i räddningsaktioner, med IMFs tekniska expertis och årtionden av erfarenhet. Ekonomiskt stöd till ett medlemsland i kris kan innebära att ett mottagarland, åtminstone tillfälligt, kan bli tvunget att ge upp en del av sin suveränitet vad gäller skatte-, och lönepolitik, arbetsmarknadsfrågor, social trygghet, etcetera. Det ska inte uteslutas att borgenärer kan bli tvungna att bidra genom skuldavskrivningar.
3. För det tredje, till paktens kriterier ska man lägga nya regler om åtgärder mot finansiell instabilitet och förebyggande åtgärder mot gränsöverskridande bankkriser.
Även Sveriges regering behövs för att driva på för striktare europeiska regler och ett europeiskt komplemet till IMF, som gör att det som hänt i Grekland inte ska kunna hända igen. Sverige och Norden har här en viktigare roll att spela än genom lån och krediter till våra europeiska grannar.
Europasamarbetet handlar i grunden om solidaritet och ett gemensamt ansvar för Europa. Fortfarande bär vår kontinent på minnet av nationalismens fasansfullheter. Därför har de fel, som tror att eurons problem kommer att splittra EU. Tvärtom. Grekland kommer inte att lämnas därhän.
Redan idag kan vi se kraven – och önskemålen – på att EU-samarbetet fördjupas. Här bör Sverige vara med fullt ut. Annars kommer Sverige att förlora än mer i inflytande.
WOLF KLINZ
europaparlamentariker från Tyskland (FDP), ordförande i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
OLLE SCHMIDT (FP)
europaparlamentariker, ledamot i Ekonomiutskottet och gruppledare för liberalerna (ALDE) i det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen.
CARL B HAMILTON (FP)
riksdagsman, ordförande i näringsutskottet, talesman för ekonomi- och näringspolitik.
