Imorgon, den 9 mars, väntas riksdagen ta ett beslut om sluten kontanthantering i detaljhandeln som kan leda till att mängder av småbutiker runtom i landet tvingas slå igen. Goda föresatser har lett tanken fel. Men det finns chans att ändra sig. Vi ber därför den samlade oppositionen att tänka om och rösta nej till att ta fram en lag om sluten kontanthantering.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna har bildat en majoritet i arbetsmarknadsutskottet och föreslagit att regeringen ska ta fram ett lagförslag om sluten kontanthantering i detaljhandeln. Den slutna hanteringen innebär system där både betalningen och växelutbetalning sker automatiskt genom stöldsäkra boxar. Syftet är att minska det stora antalet butiksrån och därmed förbättra arbetsmiljön för de anställda.

Företagarna och Butikerna ser gärna att det tas krafttag för att minska butiksrån och andra brott mot företag och därmed även förbättra arbetsmiljön. Våra medlemmar önskar inget annat. Under de senaste åren har det skett runt 1000 butiksrån per år i Sverige. Detta är skrämmande höga siffror. Men vi är samtidigt rädda för att ett eventuellt krav på slutna kontanthanteringssystem inom detaljhandeln kommer att bli en oerhört kostsam, kortsiktig, och icke-träffsäker lösning. Risken är stor att det skulle slå ut väldigt många småföretag och därmed mångdubbelt fler arbetstillfällen.

I Sverige finns drygt 63000 butiker inom detaljhandeln. Branschen består till helt övervägande del av småföretag, knappt 6 procent av företagen har fler än nio anställda. Enligt en enkätsammanställning av Handelsanställdas förbund har 29 procent av butikerna idag ett slutet kontanthanteringssystem (troligtvis är siffran lägre, förbundet medger själva detta). Investeringskostnaden för ett slutet system är samtidigt cirka 100000 kronor eller mer per kassa. En enkel sammanräkning (givet att 71 procent av butikerna blir tvungna att installera ett slutet system till en kostnad av 100000 kronor) visar att det innebär investeringskostnader på nästan 4,5 miljarder kronor. En kostnad som till allra största del kommer att bäras av mycket små företag eftersom de som redan har installerat slutna system främst är större butiker.

Sluten kontanthantering är inte heller en universallösning. Risken för rån försvinner inte. Det finns ingen klar bild av hur mycket risken skulle minska för butikens egen kassa. Klart är däremot att ett misslyckat rån mot en butik med slutet system istället riskerar leda till följdrån där varor tas eller till personrån av anställda och kunder. Det finns också alltid risker vid transporter av pengar från butiken, vid tömningar med mera.

Man kan därmed ställa sig frågan om det är rimligt att Sveriges småbutiker ska få betala 4,5 miljarder kronor (motsvarande till exempel 23 procent av polisens totala budget eller drygt 4600 poliser i tjänst under ett år inklusive alla overheadkostnader, det vill säga 4,6 poliser per butiksrån) i en satsning som bäst kan leda till något mindre butiksrån, möjligen ökar personrånen och som oundvikligen kommer leda till att många butiker slås igen och att mängder av arbetstillfällen försvinner?

Vi bör istället tillsammans ta krafttag mot brottsligheten. Det viktigaste måste givetvis vara att göra polisen och rättsväsendet kan bli effektivare. Fler poliser måste synas på våra gator. Ute i de enskilda företagen görs redan väldigt mycket, men säkert kan vi som branschorganisationer bidra ytterligare med kunskaper och råd, till exempel med mallar och tips för riskanalyser och utbildning.

Riksdagen kan göra mycket för att minska brottligheten mot detaljhandeln. Man kan påverka lagstiftningen kring butiksrån och hur de bestraffas. Man kan direkt påverka tilldelningen av medel till polisen och till domstolarna. Men att istället gå på ett generellt tvång om sluten kontanthantering är fel väg att gå. Vi bör bestraffa rånarna och brotten – inte de som drabbas.

BENGT HEDLUND

vd Butikerna

CHRISTINA LINDERHOLM

tf vd Företagarna