I sin replik (28/10) på vår artikel om befolkningsfrågan på Brännpunkt (27/10) visar Rikard Warlenius att han antingen inte kan läsa innantill eller också valt att grovt misstolka vårt budskap.

”Lägg inte skulden på de fattiga”, basunerar Warlenius ut. Vem har försökt göra det? Vi har aldrig påstått att vare sig klimatförändringen, resurskrisen eller överutnyttjandet av många viktiga ekosystem beror på världens fattiga. Tvärtom gjorde vi väldigt klart i vår artikel att det är produktions- och konsumtionsmönstren i de rika länderna som är den primära orsaken till de stora utmaningar världen står inför.

Vi har heller inte försökt påskina att exploateringen av Arktis – eller utvinningen av tjärsand i Kanada – skulle påverkas av befolkningsutvecklingen i Afrika. Denna typ av kommentarer faller på sin egen orimlighet. Vi har skrivit om den ansvarslösa politiken i de rika länderna i många sammanhang – i våra böcker och även i den artikel Warlenius reagerar på.

Vår utgångspunkt är att en fortsatt folkökning – i bästa fall en utplaning på minst 10 miljarder människor enligt FN:s senaste prognos – innebär att det blir väsentligt svårare att klara de problem vi står inför vad gäller klimat, ekosystem och vissa ändliga resurser, som råolja. Vi menar också att många länder – som till exempel Tanzania – står inför enorma problem att ta sig ur fattigdomens grepp, som en konsekvens av de fortsatt höga födelsetalen. Befolkningen beräknas två- till tredubblas inom fyrtio år. Åk till Dar es-Salaam och tala med ansvariga ministrar. De känner stor vanmakt inför just befolkningsutvecklingen.

I botten på vårt resonemang finns naturligtvis strävan att varje människa som föds ska erbjudas en dräglig standard. Vi tog klimatpåverkan som exempel. Även med modesta antaganden om de nya miljardernas levnadsstandard blir ökningen i CO2-utsläpp högst betydande.

Warlenius avslutar sin artikel med att redovisa en kalkyl som skulle visa att planeten kan föda minst 30 miljarder människor om alla vore veganer. Hur realistiskt är ett sådant alternativ, kan man försiktigt fråga?

Vi upprepar vårt krav att ge högsta prioritet åt åtgärder som utbildning och jobb åt unga kvinnor samt breda insatser för familjeplanering. Den just publicerade FN-studien visar att uppskattningsvis 215 miljoner kvinnor i utvecklingsländerna vill ha hjälp att begränsa barnantalet men får det inte. Varför skulle vi förvägra dem detta? Här ligger en stor utmaning för biståndet.

Vi ser även ett behov av en grundlig analys av hur en befolkningsökning på tre miljarder kommer att påverka risker och lösningar på de globala problemen – klimatförändringen, utarmningen av våra viktigaste ekosystem, resursbrist, politiskt våld och fattigdom. Det vore ett viktigt beslutsunderlag för att utveckla strategier för att plana ut jordens befolkning.

Samtidigt med krav som dessa ska vi naturligtvis fortsätta arbeta hårt för att ställa om konsumtionsmönstren i de rika länderna. Men det är inte ett antingen – eller, utan ett både – och.

LÁSZLÓ SZOMBATFALVY

tidigare finansanalytiker och grundare av Stiftelsen vår tids utmaningar

ANDERS WIJKMAN

senior rådgivare SEI och medförfattare till boken Den stora förnekelsen