Sebastian Larsson sätter 2-2-målet på straff i EM-kvalmatchen i fotboll mellan Sverige och Holland i oktober. Vem som styr rör alla inom svensk fotboll - från knatten till landslaget, skriver författaren Christer Isaksson.
Foto: Pontus Lundahl / SCANPIX
Ibland är avståndet mellan fotboll och politik kort, inte minst gäller det val inom Svenska Fotbollförbundet. När Lennart Johansson 1985 skulle väljas till ordförande tyckte landsorten att han var för mycket storklubbsledare (AIK), medan andra öppet önskade en ledare med socialdemokratiska sympatier och föreslog dåvarande vice statsminister Ingvar Carlsson. Företrädaren Tore Brodd hade S-sympatier, liksom före honom statsrådet Gunnar Lange. Där emellan fanns Gunnar Ericsson, liksom fadern Elof Ericsson folkpartist och chef för Facit i Åtvidaberg vid sidan om uppdraget i SFF.Fotbollen måste stå över partipolitikens tradition att bygga murar runt ledarvalen.
Christer Isaksson
När Lennart Johansson lämnade för europeisk fotboll talade han för Lars-Åke Lagrell som efterträdare, vilket ledde till kritik om att valet var riggat. Men Johanssons öppenhet och tydlighet var avsiktlig: Förbundets tidigare generalsekreterare Lars-Åke Lagrell hade öppet visat svensk fotboll vad han ville och stod för.
Den gången segrade öppenheten. Lennart Johansson och Lars-Åke Lagrell bröt den partipolitiska trenden i fotbollförbundet, utan att tumma på begreppet folkrörelse.
Till våren ska Lagrell efterträdas. I vinnarhålet Karl-Erik Nilsson, före detta S-märkt kommunalråd i Emmaboda, elitdomare och ansvarig för U 21-arrangemanget i Sverige 2009. Vid 50 lyfte han pension, 25 000 kr i månaden, och året därpå startade han bolag för egen näringsverksamhet. Ersättningen från Fotbollförbundet – uppskattningsvis 60-70 000 kronor i månaden – gick in i bolaget, ekonomiskt fördelaktigt för Nilsson liksom förbundet. Detta vet vi genom reportern Ken Olofssons granskning i SVT-sporten. Men vad vill Nilsson göra med svensk fotboll? Ingen vet.
I dag finns en utmanare, Susanne Erlandsson med tunga civila och fotbollsmässiga meriter, till exempel 13 landskamper, långt ledarskap och uppdraget som vice ordförande. Hur vill hon leda svensk fotboll? Svaren uteblir.
Nilssons främste utmanare var länge Lars-Christer Olsson, tidigare generalsekreterare under Lagrell och direktör i UEFA, begåvad med internationella kunskaper och kontakter. Olsson är skriven i Schweiz, vilket är skattemässigt fördelaktigt för den med avgångsvederlag. Till SVT-sporten har Olsson sagt att ”man bor ju där man har sitt uppdrag och arbete”. Efter en tid som konsult är han på väg hem till Sverige och Österlen.
Detta fick vi veta innan han hoppade av som kandidat i protest mot processen inför årsmötet i mars 2012. Däremot fick vi inte veta hur han vill utveckla svensk fotboll. Eftersom Olsson inte fick träffa 60 procent av de röstberättigade i distrikten såg han ingen anledning att fortsätta. I klartext: Sex av tio som ska rösta vid årsmötet vill inte höra hans vision för svensk fotboll.
Situationen ter sig olustig. Sveriges största idrott ska välja ordförande utan det självklara demokratiska inslaget att låta kandidaterna presentera sig, klargöra sin syn på svensk fotbolls framtid och skapa debatt. Intrycket blir att den folkliga svenska fotbollen med mer än 3 000 klubbar, 250 000 spelare och tusentals ledare och föräldrar hukar under lågt tak när det kommer till makt och ledarskap.
Maktstriden i Svenska Fotbollförbundet speglar en förgången tid. I stället för öppenhet gäller tystnad, mygel och grupperingar i det fördolda. När distrikt med omfattande och mäktiga röstandelar slåss för positioner spelar det ingen roll, som några säger i Skåne, Västergötland och delar av Svealand, vad kandidaterna tycker: ”Vi har vår uppfattning klar.”
Numera riskeras svenska idrottsföreningars existens för att det saknas ledare och det finns föreningar som tvingas annonsera efter styrelseledamöter. Samtidigt står problem på rad som lär spä på krisen ytterligare, till exempel EU-kommissionens beslut att ideella föreningar ska betala moms på sin verksamhet. Med varje ledare som inte orkar eller vill fortsätta dör fotbollen en smula som folkrörelse – därmed hotas även eliten och Sverige på den internationella fotbollsarenan.
Fotbollförbundets monumentala tystnad, slutenhet och stängda maktordning inför ordförandevalet i mars ökar hoten mot svensk idrottsrörelse. Vem som är ordförande i svensk fotboll är inte en angelägenhet enbart för klicken interna makthavare. Det rör alla inom svensk fotboll – från yngsta knattens föräldrar till styrelserummen. Inte minst fotbollens komplicerade förhållande till supportrar och sponsorer kräver en öppen och mottagande attityd. Fotbollen måste stå över partipolitikens tradition att bygga murar runt ledarvalen.
Svensk fotboll har mycket att vara stolt över och fortsatt en stor uppgift. Men bara genom ökad öppenhet kan fotbollen leda idrottens fortsatta demokratiska utveckling. Just begreppet öppenhet är centralt för en folkrörelse.
CHRISTER ISAKSSON
författare
