Mordet på Anna Politkovskaja är en tragedi inte bara för hennes familj och vänner, och för alla som någon gång har kommit i kontakt med henne personligen eller genom hennes skrifter. Det är också en tragedi för staten Ryssland och för det ryska samhället.
Men de som är insatta i rysk politik är knappast överraskade. Många såg det som en tidsfråga innan det fruktansvärda skulle ske.
Men hur kan ett Ryssland där antalet politiska mord och mord på journalister konstant ökar, samtidigt vinna ökad acceptans på den globala politiska arenan?
Hur kan detta Ryssland, som varken vill eller kan skydda sina egna medborgares yttrandefrihet eller liv, accepteras som en strategisk partner?
Hur kan detta Ryssland, med vad det innebär för framtiden, vinna ökad respekt från marknaden? Hur kan så många fortfarande tro att Ryssland är på rätt väg?
Många svar på dessa frågor står att finna i en välregisserad och framgångsrik PR-kampanj driven från Kreml. Sedan president Putin kom till makten har siktet tydligt varit inställt på att skapa ett stabilt Ryssland.
Lyckas man inte skapa det är det näst bästa att skapa en bild av ett stabilt Ryssland, ett starkt land med gott anseende i världen.
Det ryska civila samhället står under ökat tryck och kontroll från den statliga maktapparaten, och landets rika naturtillgångar kontrolleras av statsägda bolag, som kontrolleras av de nya oligarkerna
i kretsen kring Putin.
Vidare har kriget i Tjetjenien förklarats avslutat. Det ryska ledarskapet agerar enligt devisen ”det som inte syns eller hörs finns inte”.
Anna Politkovskajas journalistgärningar syftade till att motverka detta och att sticka hål på Kremls bubbla. Hon gav människor i Tjetjenien en röst, och lät omvärlden förstå att tortyren inte är över och att civila fortfarande lider.
Anna Politkovskaja turnerade världen runt och föreläste. Hon talade om vad som sker i Kaukasus, och om korruptionen i Ryssland från landsorten upp till högsta ort.
För detta kom Politkovskaja, i sitt eget hemland, att kallas såväl landsförrädare som mentalt sjuk. Denna retorik med anor från Sovjettiden gick ut på att marginalisera hennes ord och handlingar. Det må ha lyckats i Ryssland, men inte i omvärlden.
Just därför måste hyckleriet om utvecklingen i Ryssland få ett slut. President Putin och hans män har gång efter annan gjort klart att Ryssland inte tänker acceptera att förnedras internationellt.
Ryssland tänker inte låta sig utsättas för ‘utpressning‘, varken från små grannländer eller från egna journalister.
Putin har i internationella sammanhang klargjort att Ryssland aldrig har haft yttrandefrihet och massmedial frihet, och att Ryssland kommer att lösa dessa frågor på ett sätt som passar Ryssland, i sin egen takt och utifrån den ryska historiska och kulturella kontexten.
Detta är naturligtvis nonsens som aldrig kan accepteras av omvärlden.
Inga historiska eller kulturella särdrag motiverar den hantering som medierna i Ryssland har fått utstå sedan president Putin kom till makten.
Den ryske presidentens oförmåga och uppenbara ovilja att skydda det egna landets medborgare måste få genomslag på den svenska, europeiska och internationella rysslandspolitiken.
Värden som mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet har allt för länge fått stå tillbaka för påstådda viktigare realpolitiska mål.
Om det nuvarande förhållningssättet gentemot Ryssland fortsätter säljer vi ut de grundläggande värderingar vårt öppna och fria samhälle bygger på – och då har vi förlorat oss själva.
Vi har dessutom svikit de människor som fortsätter att kämpa för öppenhet, rättvisa och tolerans i Ryssland – kvinnor och män som vägrar att låta sig kvävas av självcensur och därmed riskerar sina liv.
Frihetskämpande ryssar tror att omvärlden reagerar bara den får kunskap om vad som faktiskt sker i Ryssland. Men gång på gång lämnar vi dem i sticket.
Att president Putin inte värnar om yttrandefriheten eller rättssäkerheten är väldokumenterat och okontroversiellt. Hur länge ska den så kallade ”tysta diplomatin”, som både Sverige och andra länder ägnar sig åt, få urholka respekten för de värden vårt öppna och demokratiska samhälle bygger på?
När kommer dessa viktiga värderingar att få genomslag i rysslandspolitiken – inte bara i ord utan också i handling? Krypandet för Ryssland måste upphöra.
Det handlar nu om värderingar, och om vilken framtid vi vill se i Europa. Anna Politkovskaja upphörde aldrig att förvånas av de blanka ansikten hon mötte när hon talade med västliga regeringsföreträdare.
Men Anna Politkovskaja var inte naiv. Hon trodde inte att hennes gärning skulle revolutionera omvärldens förhållningssätt till Ryssland.
Men det är precis vad den borde göra. Vi måste ställa oss frågan vad vi är beredda att offra för att integrera Ryssland i Europa? Hur långt kan vi gå och vilket pris är vi beredda att betala?
Den nya svenska regeringen har alla möjligheter att göra slut med detta hyckleri, och i stället driva en rysslandspolitik i EU som är väl förankrad i demokratiska, liberala och rättsstatliga värden.
Alliansens utrikespolitiska agenda åtog sig att göra just detta. Det återstår att se om man i regeringsställning förverkligar denna ambition.
Anna Jonsson är Rysslandsforskare vid Uppsala universitet och styrelseledamot i Svenska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter.
