FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn 7 - 18 december måste nå hela vägen fram. Det är då världens ledare måste komma överens om åtgärderna som ska hålla temperaturökningen under två grader. Misslyckas det finns inga nya chanser i sikte.
Tiden är på väg att rinna ut och det inser alltfler, både bland industrins och politikens makthavare och bland vanliga medborgare.
Många hävdar visserligen fortfarande att världens samlade vetenskap har fel och att klimatproblemet är en bluff. Men det finns å andra sidan också många som hävdar att jorden i själva verket är platt. Den åsikten har dock inget inflytande på internationell politik.
Det finns andra orsaker till att världens ledare fortsätter att gräva ner sig i förhandlingsskyttegravarna. En viktig sådan är politisk feghet. Ingen har hittills vågat säga att hennes eller hans lands medborgare och företag är villiga att göra det som krävs för att rädda klimatet.
FN:s forskare säger att industriländerna måste minska utsläppen av växthusgaser med 25-40 procent till 2020. Men hittills har ingen vågat erbjuda en sådan minskning. Förmötet i Bonn i juni gav magert resultat. Om positionerna inte ändras riskerar världen en temperaturökning med tre grader - och en klar risk för klimateffekter som inte går att reparera.
Det går fortfarande att rädda klimatet. Greenpeace, WWF och andra organisationer har lagt ett förslag till Köpenhamnsmötet. Det ena som behövs är att världens länder åtar sig att arbeta efter en plan för att minska utsläppen tillräckligt mycket. Det andra är 1 200 miljarder kronor per år för att genomföra åtgärderna.
1200 miljarder är mycket. Men det är mindre än en sjundedel av de 9 100 miljarder kronor som världen lägger på sina krigsmakter varje år. Och detta handlar om att rädda världen. Inte förstöra den.
Pengarna borde komma från den rika världen som har ställt till med större delen av problemet. De kan tas fram genom att auktionera ut utsläppsrätter, genom att beskatta flyg och sjöfart och på andra sätt.
Industriländernas utsläpp måste minska med 25-40 procent till 2020. EU har beslutat att minska sina utsläpp av växthusgaser med 20 procent. Som en del av det internationella fegspelet har EU sagt att om andra gör på liknande sätt kan minskningen ökas till 30 procent. Om.
Tyvärr fortsätter Andreas Carlgren fegliret när han tar över EU:s ordförandeklubba. Inför EU:s miljöministrar i Luxemburg i slutet av juni sa han att han kommer att använda 30-procentmålet som ett verktyg för att öka trycket på länder utanför EU. ”Som ordförandeland ska Sverige driva på att andra industriländer och snabbt växande ekonomier ska göra sin del av arbetet”.
På det här sättet fortsätter Carlgren att göra fegheten till princip. Det är de andra som ska skärpa sig, är budskapet. Men du har fel, Carlgren, tiden för beskyllningar måste vara förbi. Nu har tiden kommit för vår chans att rädda klimatet. Någon måste ta initiativ, peka ut riktningen.
Och om inte EU vågar ge ett bud som är tillräckligt starkt för att rädda klimatet, vem ska då göra det? USA med en ny regering i ett land som ligger långt efter i klimatarbetet? Kina eller Indien som har en mindre skuld i klimatkrisen än västvärlden?
Det är det rika och stabila EU som har bäst chans att lägga ett bud som låser upp förhandlingarna och ger en bra överenskommelse i Köpenhamn. EU kan säga att vi är villiga att betala vår del av de pengar som krävs. Och vi är villiga att göra vår del av jobbet.
Det är Sverige som är EU-ordförande. Och det är du Andreas Carlgren som är Sveriges miljöminister. Så vad väntar du på? Sluta fega, ta ledningen! Vi har en värld att rädda.
EVA-BRITT SVENSSON
EU-parlamentariker (V)
WIWI-ANNE JOHANSSON
riksdagsledamot (V)
