Den senaste tiden har det framförts kritik mot regeringens företagspolitik. Gnosjöupproret har vaknat till liv och undersökningar från olika håll presenteras där företagarna är missnöjda med regeringen. Alternativet, socialdemokratins företagspolitik, får dock ännu sämre betyg.

Förslagen från socialdemokraternas jobbrådslag är ”kejsarens nya kläder”, de präglas av politisk styrning och planekonomiskt tänkande. Som företagare vill vi ha konkurrenskraftiga villkor och skatter som gör det möjligt att gå med vinst så att vi kan bygga vidare och investera i framtiden.

Jag möter dock undran över regeringens politik. Det är i första hand småföretagen som är kritiska men även representanter för våra största företag är förvånade över bristen på intresse för dialog med näringslivet, i huvudsak från moderaternas sida.

Varför detta missnöje? Låt oss först konstatera att efter 12 år av socialdemokratiskt styre med företagarfientlig politik, var förväntningarna enorma och tålamodet minimalt. Vi får dock inte ha för kort minne. Några exempel:

• Gnosjöupproret startade på grund av missnöjet med den tredje sjuklöneveckan, den togs snabbt bort efter regeringsskiftet. Förutsättningarna för säsongsanställningar hade försämrats betydligt strax innan valet och vi stod också inför risken att få en lagstadgad rätt till heltid. Detta är nu åtgärdat.

• Förbättringar har också gjorts i de märkliga och komplicerade 3:12 reglerna, även om det bästa vore att hitta en väg att helt förpassa dessa till papperskorgen. Förmögenhetsskatten har avskaffats vilket på lång sikt kommer att betyda mycket för företagsamheten då investeringsviljan ökar och det blir lättare att få kapital.

• Förändringar kring momsinbetalningen för de minsta företagen har genomförts. Vi ser fram emot den aviserade lättnaden av revisionsplikten. De regelförenklingsförslag som näringsdepartementet nu kommit med innehåller mycket bra, se bara till att de genomförs snabbt!

• Mycket positivt håller också på att hända på utbildningssidan, främst fokuseringen på kopplingen till arbetslivet. Näringsdepartementet har en lista där de redogör för vad som gjorts, en blandning av stort och smått, men det blir trots allt en ganska lång lista. Det finns en hel del att känna tillfredställelse över.

Vad är då problemet? När vi genom åren har frågat företagarna vad som är viktigast att förändra så toppas listan av: ­arbetsgivaravgifterna, LAS, regelkrånglet, skatterna och kompetensförsörjningen. Utifrån detta blir politiken värderad.

Arbetslinjen uppskattas, men var finns intresset för dem som ska anställa? Att få fler i arbete handlar inte bara om att utbilda och stimulera dem som söker jobb utan också om att göra något åt situationen för den som ska anställa.

Vi som är arbetsgivare vet att det som hindrar oss från att anställa är stelbenta arbetsmarknadsregler och höga arbetskraftskostnader. Här har både statsministern och arbetsmarknadsministern varit tondöva.

Efter statsministerns tal på Svenskt Näringslivs stämma slås jag av känslan att han tycker att vi företagare inte har förstånd nog att förstå vårt eget bästa, en föga framgångsrik attityd.

Näringsministern kom nyligen med ett förslag om sänkta arbetsgivaravgifter för småföretag redan i höstbudgeten, men finansministern var kallsinnig. Men ska vi ha fler jobb i småföretagen måste det bli billigare att anställa!

När det gäller LAS så är det en sak att arbetsmarknadsministern säger att han föredrar en partslösning, men att säga att han inte tycker LAS är ett problem upplevs av många företagare som ett hån.

Vi lever i en snabbföränderlig värld som ständigt kräver anpassning, samtidigt ska vi hantera ett mycket trögrörligt system av regler som hämmar individers och företags utveckling. Det är regeringens brist på handlande när det gäller dessa två områden som upprör småföretagen.

Min uppmaning till statsministern är att lägga sin mästrande attityd åt sidan och öka dialogen med både stora och små ­företag. Lämna makroperspektivet ett tag. Låt näringsdepartementets insikt och arbete få större genomslag.

Förändrade attityder som leder till ökat företagande är en nyckelfråga för Sveriges framtid. Regeringen har ett stort ansvar, alltför viktigt för att bara lämnas till näringsdepartementet.

Det måste genomsyra hela regeringsarbetet. Signalvärdet av de budskap som sänds ut från Rosenbad är av allra största vikt. För genomslag krävs både ord och handling.

SIGNHILD ARNEGÅRD HANSEN, ordförande Svenskt Näringsliv