Precis när familjerna pustat ut efter vårens klämdagar, studiedagar och avslutningar kommer nästa familjeplaneringsmässiga kalldusch. För tusentals familjer bryter nämligen familjepusslet ihop i slutet av sommaren eftersom den numera centralt planerade skolan inte kan synkas med förskolan.
Stockholms stad slänger ut 10000 sexåringar från förskolan den 10 augusti. För de familjer vars skola har upprop en vecka senare så möter sexåringarna okända miljöer och okända människor.
I bland annat Bromma och på Kungsholmen är det upprop den 18 augusti och sedan inskolning under 19 och 20. Under inskolningstiden så ska föräldrarna låta barnen gå korta dagar, ibland bara 2 timmar. På andra skolor kan det räcka med att föräldrarna är på telefonavstånd. Och det är ju logiskt eftersom det för många sexåringar är en stor omställning att gå från en trygg barngrupp i förskolan till enorma skolgårdar där killar och tjejer i femman känns dubbelt så stora och fritidsgrupperna gigantiska.
Vad gör man då som förälder under de här 7-10 dagarna? Jo, om man överhuvudtaget erbjuds fritids så är det ”nödfritids” på skolan. Vilket betyder att den sexåring som skolan alldeles nyss beskrivit behöver omsorgsfull inskolning kan slängas in i vilken barngrupp, som helst, med lärare och i lokaler som den lilla tjejen eller killen inte har varit i närheten av tidigare. Vissa skolor har istället valt att be föräldrarna att inte använda nödfritids samt struntar i att erbjuda fritids under upprop och inskolning.
I mitten av augusti rivstartar de flesta arbetsplatser. Det är nog svårt att få ihop två karriärers kick-offer för hösten. Visst kan man ta ut föräldraledighet, men det är svårt att som chef, projektledare, kundansvarig vara borta just de här veckorna. Jag kan se framför mig de strider som uppstår i hemmet när karriärer ska mätas mot varandra. Vilken är viktigast? Vem kan avstå en vecka? För att inte tala om hur omöjlig situationen blir för ensamstående föräldrar.
Som politiker på riksnivå vill jag göra allt för att vardagen ska bli enklare bland annat med RUT-tjänster och att föräldrar ska kunna välja dagis och skola som passar dem både geografiskt och inriktningsmässigt. Stockholms Stad måste till nästa år se till att detta inte händer. Det handlar inte om mer resurser utan bara om enkel planering.
Föräldrar vill inget hellre än att vara tillgängliga under den första skoltiden. Risken nu är att föräldrarna är så stressade efter att sträckt sina liv itu för att få övergångsperioden att fungera att sexåringarna sedan omedelbart får långa dagar och telefonknappande föräldrar när de nya nollorna ska berätta vad som hänt under dagen.
Stockholms Stad måste bestämma sig för när dagis ska sluta och när skolan ska börja med barnens bästa framför ögonen. Inte vad passar tjänstemän och skolledare.
ELISABETH THAND RINGQVIST
egen företagare, Kungsholmsmamma och riksdagskandidat (C)
