Detta är bara ett första steg. Mediehusen måste ta tag i bristerna i det egna källskyddet. Och vi uppmanar regeringen att ta ett steg tillbaka från maximen ”demokrati är bra – kontroll är bättre”.
Mutor och korruption, vanvård av gamla och sjuka eller miljöskandaler – det finns en lång rad avslöjanden som är oerhört viktiga ur ett samhällsperspektiv. Men de som berättar tar stora personliga risker. I Sverige har vi därför ett starkt skydd i grundlagen för den som vill tipsa en radio-, tv- eller tidningsredaktion.
Källskyddet omhuldas också starkt på de flesta redaktioner. Det finns en idealbild av journalisten som är beredd att göra allt, inklusive att krypa i fängelse, hellre än att avslöja sina informatörer.
Men när det rör sig om elektronisk kommunikation tycks den analoga världens spärrar släppa helt. Trots att e-post är att betrakta som internets vykort, är det fortfarande många redaktioner som uppmanar tipsare att använda just e-posten.
Ett löfte om anonymitet i det läget är inte värt ett vitten. Lösenord till journalisters e-postkonton har läckt ut flera gånger, exempelvis då reportrar har använt samma lösenord på flera ställen.
Få mediehus har tagit mått och steg för att kunna skydda sina källor på ett bra sätt. Allt fler journalister arbetar på frilansbasis, ofta helt utan tillgång till it-kompetens.
De preliminära resultaten av en färsk enkät till Journalistförbundets klubbar visar att bara en bråkdel av redaktionerna har någon form av policy eller utbildning kring hur de ska skydda sina källor. Inga förbättringar tycks ha skett sedan vi gjorde en liknande enkät för ett par år sedan.
Vi ser därför stora risker för att de människor som vågar avslöja missförhållanden kommer att kunna avslöjas.
Några redaktioner har börjat förbättra för tipsare – idag finns exempelvis sajter som Radioleaks, Techleaks och DNgranskar. Men även om projekten i sig är ambitiösa ser vi fortfarande stora brister hos företagen bakom dem.
I morgon, onsdag, presenterar vi en guidebok om digitalt källskydd. Boken har tagits fram i samarbete mellan Journalistförbundet och internetstiftelsen .SE. Förhoppningen är att fler ska börja tänka på de risker som tipsare löper, och börja bygga en verktygslåda för att säkra kommunikationen.
Men för att källorna ska kunna lita på grundlagens löften krävs betydligt mer. Det behövs bättre teknik och fortlöpande utbildning. Redaktionerna behöver ta fram riktlinjer för hur källskyddet ska upprätthållas i kontakterna mellan journalisterna och deras källor.
Utgivarna borde ställa tuffa krav vid teknikupphandlingar. Allt fler använder smarta mobiltelefoner – men idag är det hart när omöjligt att köpa en mobil där det är lätt att skydda alla de känsliga uppgifter som samlas i dem. Allt fler medieföretag funderar på så kallade molntjänster. I värsta fall hanteras då rådata från research, manus under arbete och synkroniserade uppgifter från journalisternas mobiler av externa företag. En del av poängen är att medieföretagen inte ens behöver bry sig om i vilket land på jorden servrarna står. Men när de inte ens vet det – hur ska de då kunna hävda att den svenska grundlagen gäller för att skydda uppgifter om källor?
Lagar som i praktiken urholkar efterforskningsförbudet blir allt fler. Datalagrad information om en källa har idag dåligt skydd i lagen – betydligt sämre än om samma information finns på papper. Trots att justitiekanslern påpekat detta är ingen lagändring i sikte.
Konsekvenserna för källskyddet beaktas inte heller när nya övervakningslagar införs. EU:s datalagringsdirektiv blev svensk lag i våras, det tvingar teleoperatörer att lagra uppgifter om människors kommunikation i ett halvår. Det ger polisen möjlighet att spåra alla som befann sig i närheten när ett brott har begåtts. Men om brottet sker runt hörnet till en redaktion – vilket exempelvis hände när en man sprängde sig själv till döds i julhandeln i Stockholm 2010 – kan konfidentiella samtal hamna i polisens utredning, även om de rör helt andra ärenden – kanske till och med en granskning av polisen. I det nyss nämnda fallet fanns redaktionerna för Svenska Dagbladet, Ny Teknik och Affärsvärlden i samma kvarter.
Trots kritiken mot FRA–lagen öppnar justitieministern för att lagen breddas så att alla svenskar ska kunna avlyssnas genom signalspaning på beställning av Säpo och Rikskriminalen. Det här är kontroll som tar efter förtryckarstater som Syrien och Iran. Regeringens förslag sätter övervakning före demokrati.
Med dagens teknik blir det allt lättare för arbetsgivare att övervaka sina anställda och deras eventuella kontakter med journalister. Vi får tystare arbetsplatser där allt färre vågar slå larm om vanvård, miljöbrott och andra missförhållanden.
Offentliga arbetsgivare får inte forska efter källor. Men det får privata arbetsgivare. Det är hög tid att regeringen ser till att den utlovade utredningen om meddelarskydd i privat men offentligt finansierad verksamhet inleder sitt arbete. Dessutom kräver vi att regeringen föreslår en lag om stärkt integritet i arbetslivet.
Vi måste värna den säkerhetsventil som meddelarskyddet innebär i ett demokratiskt samhälle. Låt inte naiva journalister, usla it-rutiner hos medieföretagen samt övervakningssugna arbetsgivare och politiker slarva bort det.
SUS ANDERSSON
medförfattare till ”Digitalt källskydd – en introduktion”, ledamot i Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp
STEPHEN LINDHOLM
ordförande i Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp
