Riksdagens ledamöter har åkt hem till sina valkretsar på sommarlov. Lugn och frid har lägrat sig över Riksdagshuset.

Kanske kan getingar och knott få någon att tänka högt om de viktiga författningsfrågorna. Varför är det så tyst? Varför sipprar inget ut från den sittande ”Grundlagsutredningen”? Varför säger dess ledamöter ingenting? Vad bär den nye ordföranden Per Unckel på för tankar? Har riksdagens talman Per Westerberg inget att komma med?

Det viktigaste dokumentet i en ­demokrati är grundlagarna. Därför är det viktigt att varje förändring diskuteras noga. Man ändrar inte en grundlag hur som helst. Och när man ändrar så bör det ske i full ­eller åtminstone i mycket långt­gående politisk enighet. De politiska partierna bör vara överens om demokratins spelregler.

Så var det vid enkammarriksdagens införande 1971 och när vår nuvarande regeringsform och riksdagsordning antogs 1974. Så har det också med ett par olyckliga undantag varit under enkammarriksdagens dagar. I övrigt har varje ändring utretts och penetrerats mycket noga.

Det är vidare viktigt att politiska frågor som är föremål för kamp mellan de politiska blocken inte hamnar i grundlagen. Det är farligt att göra grundlagen till partiprogram.

Jag höll från (s)-sidan i författningsförhandlingarna 1992–1994 med den borgerliga regeringen och dess förhandlare Lars Leijonborg. Han var korrekt och samarbetsvillig i våra samtal och förhandlingar. Jag hoppas att partiföreträdarna i dagens utredning anstränger sig för att principen om samförstånd i grundlagsfrågor ska gälla.

1. Från tid till annan har en utökad lagprövningsrätt och en författningsdomstol diskuterats. Att införa en sådan vore att omyndigförklara det demokratiska politiska systemet som har fungerat väl i Sverige sedan parlamentarismen infördes i vårt land.

I en demokrati är det ­politikerna som ska ha ”sista ordet”. Inte domare i Högsta Domstolen och Rege­ringsrätten. De kan inte ställas till ansvar av folket.

Det vore förödande för den svenska demokratin att ändra på maktfördelningen mellan politik och juridik. Vi får inte politisera domarkåren. Så som har skett i USA. Frågan om juristernas och domstolarnas inhopp i det parlamentariska systemet bör därför avföras från dagordningen.

2. Till papperskorgen bör man också föra frågan om kommunala nyval. En sådan regel skulle öppna för en cirkus ute i kommunerna med nyval så fort man inte kan finna majoritetslösningar för att styra kommunen. Höj istället småpartispärren.

3. Det gemensamma ägandet är hotat i Sverige. Risk föreligger för att våra naturtillgångar säljs ut till det internationella kapitalet. ­Utredningen bör överväga att grundlagsskydda det offentliga ägandet.

4. Grundlagsskydd av vissa fackliga rättigheter, till exempel rätten att teckna kollektivavtal bör också ­prövas.

5. En viktig fråga är valsystemet som ska ge det politiska systemet tillräcklig beslutsförmåga. Hit hör minskad proportionalitet, spärren och majoritetsval eller propor­tionella val. Den gemensamma ­val­dagen hör ihop med mandat­periodens längd. Femåriga mandatperioder öppnar för rullande mandat­perioder.

Men längre mandatperioder kan innebära att val­apparaten rostar igen.

6. Det finns sakliga samband mellan rikspolitik och kommunalpolitik. Därför borde utredningen diskutera en riksdag med inslag av indirekt valda ledamöter från kommuner och landsting.

7. Utifrån mina erfarenheter som talman av regeringskris och rege­ringsbildningar så borde talmannens inflytande på möjlighet till ­extra val prövas. Liksom den nuvarande ­ordningen med omröstning i riksdagen vid val av stats­minister. En slopad omröstning skulle innebära att regeringsbildningen i besvärliga parlamentariska situationer underlättas.

8. Jag var med och införde personvalet och delar ansvaret för att det inte blev någon succé. Själv var jag aldrig tveksam. Jag hoppades att personvalet skulle betyda en vitalisering av vår demokrati. Att temperaturen i valrörelserna och i det politiska arbetet skulle stiga. Men det blev tyvärr inte så!

Många i den socialdemokratiska riksdagsgruppen var emot personvalsinslaget. De varnade både för att det skulle bli ett slag i luften och för att det skulle innebära problem i de politiska partiernas sammanhållning och nomineringsförfarande, när idoler på mediernas och underhållningens arenor ställde upp i val och drog till sig alltför stor uppmärksamhet.

Jag tycker att partierna har svikit personvalet. De borde ha uppmanat till aktiv kryssning och låtit kandidaterna få bli mer fria i sina valrörelser. Men försiktigheten har tagit över. För att visa respekt för partiernas nomineringar kan en ­regel införas om att valsedelns ­första namn anses förkryssat om inte kryssningsrätten har använts. Jag hoppas att personvalet har kommit för att stanna.

9.Om folkomröstningsinstitutet på gott och ont ska vara kvar i grund­lagen så bör det användas. Om de politiska partierna med allehanda argument avser att kämpa emot folkomröstningar, så vore den ­ärligaste åtgärden att ta bort institutet.

10.Riksdagsförsamlingen bör bantas till 249. Eller åtminstone till 299. Utjämningsmandaten bör tas bort. Därigenom skulle en viss proportionalitet i systemet uppnås. Ersättarsystemet för statsråd och ledamöter bör dessutom tas bort.

Riksdagen skulle bli aktivare och därmed intressantare. Idag är det för lätt att komma in. Samtidigt som det är för lätt att inte vara där. Plenisalen gapar tom.