Regeringens förslag om ett ”light-gymnasium”, ettåriga praktiska utbildningar för skoltrötta elever, andas djup uppgivenhet. Förslaget reser många invändningar: Det saknar förankring mot arbetsmarknaden, det bryter sönder skolformernas tydlighet och det sviker de ungdomar som allra mest behöver stöd för att etablera sig på arbetsmarknaden. Ett uddlöst förslag för att visa ”handlingskraft” i en het fråga.

Att regeringen går vidare med ett förslag som så tydligt sågats av skolvärlden och av arbetsmarknadens parter är i sig märkligt. Det rimmar dåligt med det initiativ till jobbpakt som regeringen annonserade i somras. Lyhördheten för en dialog med andra än den egna innersta kretsen verkar begränsad. Problemen med förslaget är bland annat följande:

• Regeringen inte kunnat klargöra vilken arbetsmarknad de tänker sig för ungdomar som hamnar i denna skolform. Att en eventuell sådan kännetecknas av enkla arbetsuppgifter utan särskilda kunskapskrav gör det naturligt att anta att det rör sig om mycket lågproduktiva jobb. Exakt det som Sverige behöver röra sig bort ifrån om vi ska behålla den tätplats i välståndsligan som regeringen i andra sammanhang säger sig eftersträva.

• Ungdomar med denna utbildningsbakgrund kommer ständigt att få ställa sig sist i kön av arbetssökande till ett jobb. De kommer dessutom att möta en högre tröskel än andra ungdomar när det gäller att ta sig ur den diskvalificering som ”light-gymnasiet” innebär. Det krävs ju att de först läser hela gymnasiet för att kunna jämföras med andra ungdomar på arbetsmarknaden.

• Signalen till elever och lärare i grundskolan blir mycket tydlig: lägg inte för mycket krut på att lära dessa elever matte, svenska, engelska osv. De behöver nämligen inte dessa kunskaper för att klara gymnasiet. Det betyder att de i praktiken inte ens kommer att ha grundskolekompetens i dessa basämnen.

• Begreppet gymnasium kommer i framtiden att devalveras genom denna reform, eftersom det uppenbarligen kommer att kunna vara lite av varje. Det urholkar ytterligare gymnasiets yrkesutbildningar på ett sätt som regeringen annars säger sig vara emot.

• Industrins parter har de senaste 7-8 åren lagt ner ett mödosamt arbete tillsammans ned kommuner och gymnasieskolor runt om i landet för att bygga upp Teknikcollege, kvalificerade industrinära gymnasieutbildningar. I dag finns drygt 120 certifierade gymnasieskolor i 27 regionala samarbeten. Värdet av en Teknikcollege-utbildning riskerar att skadas av förslaget om ettårigt yrkesgymnasium. Det skadar därmed också skolornas och kommunernas samarbete med företagen.

Det är provokativt att utbildningsdepartementet verkar vilja blanda ihop denna utbildningsform med de yrkesintroduktionsavtal som arbetsmarknadens parter nyligen träffat och som tar sikte på att ge ungdomar med allmän gymnasiekompetens en möjlighet att komplettera med mer specifika yrkeskunskaper. Förutom att det sprider förvirring om begreppet yrkesintroduktion, underminerar det också tilltron till regeringens ärliga uppsåt att vilja samverka med parterna om insatser för ungdomar.

IF Metall och våra motparter inom industrin har utvecklat en modell med yrkesintroduktion för de som saknar teknisk gymnasieutbildning. Modellen kan sannolikt ta emot den elev som behöver komplettera något enstaka ämne, men den klarar inte elever som helt saknar den teoretiska grund som en gymnasieutbildning innebär. Varför? Därför att industrijobben i dag kräver en högre teoretisk kunskap än tidigare.

Jan Björklund och regeringen vet att industrin ställer dessa krav men vägrar att dra slutsatser av detta. Den ettåriga gymnasieutbildningen offrar ungdomars framtida möjligheter för en marginell justering av ungdomsarbetslösheten och för att täcka över en misslyckad skolpolitik. Det priset är för högt och det begås en djup orättvisa mot de berörda ungdomarna.

Problemet med de ungdomar som i dag inte klarar att fullfölja en gymnasieutbildning är reellt. Något behöver verkligen göras, men nedskruvade ambitioner förvärrar bara läget. En sak är att hantera de ungdomar som här och nu behöver stöd att förankra sig på arbetsmarknaden, en annan att institutionalisera utanförskapet.

Regeringen har i andra frågor inte skyggat för att återanvända idéer från andra partier. Det skulle den inte behöva göra här heller. Det finns ett förslag från Socialdemokraterna om ett utbildningskontrakt som ger dessa ungdomar en möjlighet att få en gymnasiekompetens. Varför inte använda denna kloka idé i stället?

OLA ASPLUND

utredningschef IF Metall