Skolan ska tillbaka till staten

Ett av de stora misstagen i social­demokratisk skolpolitik var att ­genomdriva kommunaliseringen av skolan 1991. Sedan dess har lik­värdigheten i skolornas kvalitet minskat, antalet obehöriga lärare ökat och elevernas resultat försämrats. Dessutom har socialdemokratisk skolpolitik i övrigt påverkat ­skolan negativt.

Den svenska skolpolitiken har alltför mycket präglats av ett ideologiskt motstånd mot att mäta kunskap och utvärdera skolans resultat. Arvet från sjuttio­talets vänstervåg har länge legat tungt över skolan.

Både Skolverkets rapporter och Riksrevisionen har de senaste åren visat att bland annat hjälpen till elever som behöver extra stöd varierar kraftigt i landets skolor.
Likaså har flera rapporter visat att betygen sätts utifrån varierande krav i olika skolor. Kraven för en viss betygsnivå kan till och med ­variera kraftigt mellan skolor i samma
kommun.

Den nya alliansregeringen bryter nu den negativa traditionen och
föreslår tidigare nationella prov,
tätare skolinspektioner och tyd-­
ligare kunskapsmål i läroplanerna. Meningen är att de nationella målen ska bli tydligare samtidigt som både kommunala skolor och friskolor ska ha stor frihet att utforma olika pedagogiska metoder för att nå målen.

Det är en mycket välkommen förändring i skolpolitiken som nu sker och vi är övertygade om att den nya politiken kommer att ge resultat på sikt. Men vi menar att det också är dags att gå ett steg längre; det är dags att ifrågasätta dagens kommunala styrning av skolan.

Kommunaliseringen av skolan ger kommunerna stora möjligheter till att bestämma hur de vill satsa på skolan. I dag är det stora skillnader mellan kommuner, när det gäller
resurser som läggs på skolan.
Det borde vara självklart att ­bostadsorten aldrig ska vara
avgörande för vilken kvalitet skolan har. Alla elever i Sverige har rätt till likvärdig utbildning. En statlig
finansiering av skolan skulle lättare uppnå likvärdighet.

I dag är det svårt att se vem som egentligen ska bestämma över ­skolan, rektorn eller kommunen. Skolan skulle få större makt att ­bestämma över sin egen vardag om den stod direkt under staten. Syftet med kommunaliseringen av skolan var att öka decentraliseringen, men resultatet har i stället blivit att kommunpolitikers och kommuntjänstemäns inflytande över skolan har ökat.
Lärare och rektorer har fått minskat inflytande sedan den kommunala mellanhanden infördes. Vad
skolan verkligen behöver är färre hierarkier och mindre otydlighet om vem som ska bestämma.

I många kommuner finns det fri­skolor likväl som kommunala skolor. Resurserna ska enligt reglerna följa med eleverna oavsett vilken skola man väljer, men kommunerna väljer att räkna på olika sätt. Vid ett förstatligande av skolväsendet ­minimerar man riskerna med att kommuner favoriserar den typ av skolor som den politiska majoriteten föredrar.

Valfrihet för elever är viktigt och friskolor och kommunala skolor måste få samma utvecklingsmöjligheter. Staten skulle bättre kunna se till att skillnader i resursfördelning mellan olika kommuner utjämnades.

Vi föreslår att staten finansierar skolgången genom att betala till den skola eleven väljer att gå i, oavsett om det är en skola i elevens egen kommun, en annan kommun eller en fristående skola. En del av de statliga resurserna ska öronmärkas till elever i behov av särskilt stöd och till skolor i utsatta områden.

Partierna i Allians för Sverige har kommit överens om att inga förändringar i skolans huvudmannaskap ska ske denna mandatperiod. Vi ­respekterar naturligtvis den överenskommelsen men menar att det ändå kan föras en öppen och konstruktiv debatt inför nästa mandatperiod om hur skolan ska styras.
Folkpartiets skolpolitiker har länge förordat att staten tar över ansvaret för skolan. Vi är nu flera folkpartister som har lämnat in en motion till folkpartiet liberalernas landsmöte i höst, där vi föreslår att folkpartiet dessutom skriver in
i sitt partiprogram att staten ska ha ­ansvaret för skolan.

Skolan är samhällets viktigaste verktyg för att ge alla samma livschanser och därför måste alla skolor i landet leva upp till de ­nationella målen.

ULF NILSSON
riksdagsledamot (fp)
ledamot i utbildningsutskottet
AGNETA BERLINER
riksdagsledamot (fp)