Alla etableringar måste godkännas av skolverket och ska utgå från befintligt och framtida elevunderlag och behov.

Magnus Nilsson och Axel Lindersson

Skolan och utbildningsväsendet har problem, om detta råder det inget tvivel, och efter de senaste årens skrämmande Pisa-rapporter står det klart att den svenska skolan har stora utmaningar framför sig. Såväl inom socialdemokratin men även i närliggande rörelser som exempelvis miljöpartiet finns det klart olika åsikter kring frågan om vinst i välfärd, något som inte är märkligt i och med den ideologiska sprängkraft som frågan innehåller. Vem ska välja dina barns skolgång? Hur ska den finansieras? Och är det pedagogerna eller marknaden som bäst väljer skolans utformning? Detta är frågor som ställs på sin spets.

I höstas släppte SNS rapporten Konkurrensens konsekvenser. En rapport som väckte stort rabalder då den lyfte fram att det inte finns empiriska bevis eller egentligen något som tyder på att den konkurrensutsättning och privatisering av den offentliga sektorn som pågått sedan slutet av 1980-talet har fått önskade konsekvenser. Dessa konsekvenser, som även lyfts fram av ett antal debattörer på SvDs Brännpunkt, är att privatisering och vinst leder till högre kvalitet, lägre kostnader och ökad effektivitet. Det finns i dagsläget inga vetenskapliga belägg eller bevis för att något av detta.

I debatten förs ofta argumentet fram att om man kan göra vinst på att bygga en skola eller sälja pennor till skolan så varför inte vinst på driften. Detta är exempel på en falsk analogi. Problemet ligger nämligen i omöjligheten att välja om. Om ditt barn går i en dålig skola finns det väldigt begränsade möjligheter att välja om. Till skillnad från den odugliga pennan som enkelt kan slängas och bytas mot en ny från ett annat företag så är välfärdstjänster svåra att jämföra och byta ut. Eftersom marknadslogiken inte fungerar på välfärden så innebär det också att vinst inte leder till högre kvalitet på samma sätt som det oftast gör i andra branscher.

Vid sidan av de ekonomiska argumenten handlar det också om vilket samhälle vi vill skapa och vilken framtid vi vill ge nästa generation. Alla barn har olika fyllda ryggsäckar med sig hemifrån. Vissa har ryggsäckar packade av engagerade och utbildade föräldrar medan andra har lite mindre packning med sig och andra näst intill tomma ryggsäckar. Dessa olika förutsättningar förstärks ytterligare det ögonblick då våra utbildningssystem blir handelsvaror.

Ett handelssystem för utbildning bygger på tillgång till information om vad som innefattas i synen på en god utbildning och den goda skolan. Även för den högutbildade storstadsbon är det svårt att värdera denna information och för den med föräldrar från annat land eller studieovana hem är det nästintill omöjligt. Dagens skolsystem gynnar därför inga grupper men segregerar och diskriminerar specifikt mot de grupper som redan i dag har en svag ställning i samhället.

Slutsatsen av detta kan inte bli annat är ett nej till vinst i välfärden och nej till konkurrensutsättning av våra skolor såsom det ser ut i dag. Vinstförbudet behöver däremot ses i relation till andra nödvändiga reformer av skolan och som första steg bör följande tre steg genomföras för att återigen skapa en välfungerande skola.

1. Förbjud vinstuttag i friskolor men uppmuntra lärarkooperativ, stiftelser och icke-vinstdrivande fria skolformer. Det övergripande statliga ansvaret för en likvärdig skola bör dock kvarstå oberoende om en skola är kommunal eller friskola. Likvärdighet i skolan innebär kunskaps- och kvalitetskrav på alla skolor men omöjliggör inte möjligheten att byta skola.

2. Alla etableringar måste godkännas av skolverket och ska utgå från befintligt och framtida elevunderlag och behov. Att det finns en stor andel lediga platser och att kommunala skolor måste tillhandahålla extra platser i fall att privata skolor stänger som ett led i konkurrensivern innebär stora extra kostnader. Kostnader som tas från elevernas utbildning till att finansiera tomma stolar.

3. Statusen för läraryrket bör höjas, lönen är ett kvitto på hur högt arbetet värderas och idag undervärderas lärarnas arbete konstant. Lärarnas roll är avgörande för samhällsutvecklingen och deras lön bör sättas i paritet med dels det ansvar lärarna har och dels deras utbildningslängd. Därför måste lärarlönerna höjas omedelbar. Därtill bör lärarutbildningen kvalitetssäkras.

Dessa tre delar löser inte alla skolans problem men de är steg på vägen. Vinst i skolan har inte lett till någon förbättrad pedagogik eller en högre kunskapsnivå hos eleverna och det är mot denna bakgrund som vårt krav på vinstförbud bör ställas. En modern skola måste byggas på forskning av likvärdighetens roll för skolresultat och alla förändringar som genomförs ska ständigt kontrolleras och följas upp.

Skolan är ingen experimentell verkstad utan vårt samhälles viktigaste beståndsdel, därför är det nu rimligt att vi med kunskap om de senaste årens misslyckade borgerliga skolpolitik frågar oss hur en vinstbegränsning och i förlängningen ett vinstförbud ska kunna genomföras.

MAGNUS NILSSON

förbundsordförande Socialdemokratiska studentförbundet

AXEL LINDERSSON

förbundssekreterare Socialdemokratiska studentförbundet