Samhället signalerar att personalen ska visa sin lojalitet med verksamhetsmålen och därmed står på elevernas sida, snarare än på ledningens.

Helen Törnqvist

En klass som vecka efter vecka får hemuppgifter eller lärarlösa lektioner. Förskolebarn som bränner sig på nässlor som det kommunala fastighetsbolaget inte röjt bort. Nyanlända elever som inte får studiehandledning i ämnena. Elever som bor i behandlingshem inom ramen för socialtjänstlagen, men bara får undervisning i några av skolans sexton ämnen, och dessutom inte av behöriga lärare. En rektor som gång på gång struntar i att polisanmäla elevers brottslighet.

Brister i organisation och ledarskap inom skolan – och brott mot skollagen – förekommer på skolor och är ofta väl kända av personal. Varje skola har sina förtjänster och flaggskepp, men också sina luckor. Missförhållanden får fortgå efter personalens protester, men också med tysta godkännanden då man inte tycker sig kunna lösa situationen eller bortförklarar bristerna. De som får betala för att vuxna ser mellan fingrarna i förskola och skola är våra unga. Men chansen finns nu för alliansen att införa en anmälningsplikt av missförhållanden i förskola och skola.

En utredning med uppdrag att föreslå utformning av en lagstadgad skyldighet för personal att anmäla missförhållanden eller risk för missförhållanden inom skollagens område är nu ute på remiss (SOU 2011:33). Inom hälso- och sjukvården finns redan en lex Maria och inom socialtjänsten en lex Sarah. Lagarna innebär att personal som upptäcker missförhållanden är skyldiga att anmäla dessa till huvudmannen och till Socialstyrelsen. Nämnda utredning föreslår att en sådan lag införs i förskola och skola från och med 1 juli 2012.

I och med den nya skollagen, som tillämpas från och med den 1 juli 2011, är lärare skyldiga att rapportera förekomster av mobbning samma dag. Nytt är också att när en lärare befarar att en elev inte når målen ska detta anmälas till skolledningen. Dessa tillskott stärker elevens rättighet till trygghet och kunskap. Men fortfarande saknas en lex Sarah motsvarande den som finns i vården och socialpsykiatrin.

Centerpartiet har varit tydligt i såväl Stockholm som på riksnivå med att en anmälningsplikt av missförhållanden inom skolans verksamhet kommer att höja kvaliteten. Dels ökar kraven på rektor och huvudman att lösa situationer som inte lever upp till skollagen. Dels blir inställningen till undermåligheten mer opartisk, då personalen får en lagstadgad plikt att anmäla missförhållanden och därför enligt lag nödgas anmäla brister.

En ytterligare poäng med en lex Sarah i skolan är att vänsterns tjafs om skillnader mellan kommunala och fristående skolor upphör, då lagen givetvis skulle gälla lärare i alla verksamheter, oavsett huvudman. Det är också ett sätt att lägga ansvaret på professionen som naturligt är uppdaterad med vad som gäller, istället för att avvakta initierade föräldrars klagomål eller Skolinspektionens besök. Med en lex Sarah i förskola och skola skulle brister hos enheter bli uppmärksammade och åtgärdade.

Kritiska röster menar att administrationen skulle öka med en anmälningsplikt. Men ett sådant påstående är att bekräfta farhågan att många brister förekommer. Målet måste vara att kvaliteten är så god att inte en enda lex Sarah görs i vårt avlånga land.

Samhället signalerar dessutom med en lex Sarah inom förskola och skola att personalen ska visa sin lojalitet med verksamhetsmålen och därmed står på elevernas sida, snarare än på ledningens. Att likställa verksamhet för barn och ungdomar med välfärd som berör vuxna är betydelsefullt för skolans status, menar jag. Varje insats som kan höja kvaliteten i förskola och skola är viktig och därför hoppas jag att Alliansen välkomnar utredarens förslag.

HELEN TÖRNQVIST (C)

gruppledare, Utbildningsnämnden Stockholms stad