SKL anser på Brännpunkt att det är absurt att sätta en gräns för hur mycket en lärare ska undervisa. De hävdar också att den så kallade förtroendetiden ”riskerar att gå ut över arbetsmiljö, elevernas resultat och skolans kvalitet”. Att lärarna har möjlighet att välja var de sitter när de rättar skrivningar eller förbereder lektioner skulle var ”otänkbart” i andra verksamheter. Det skulle däremot vara ett kliv framåt att försämra lärarnas arbetssituation ytterligare.
I många andra branscher har människor flextid. Många människor arbetar delvis hemifrån med hjälp av den datorisering och den teknik som i dag finns för kommunikation. Har det undgått SKL?
Läraryrket är ett kreativt yrke. Det är också ett självutgivande yrke. Efter ett långt lektionspass kan man känna sig helt tom. Att just då sätta sig ner och läsa igenom uppsatser eller skapa en pedagogisk, rolig och underhållande framställning av något kan ibland vara omöjligt. När det har gått några timmar och hjärnan har laddat om, kanske klockan är åtta på kvällen och först då flödar inspirationen och arbetslusten. En del lärare fungerar bäst så. Andra kanske hellre stiger upp lite tidigare på morgonen.
SKL borde hellre säga som det är. Ni misstror oss lärare. Det kontrollbehov ni verkar ha, dominerar över alla andra behov. I verkligheten handlar det om en hårt bantad budget som inte längre går att krympa. Begagnade gamla böcker och åldrade datorer är redan ett faktum. Nu återstår det bara två åtgärder om man ska spara ännu mer på skolan: ännu större klasser eller mer undervisning för lärarna eller fler lärarlösa lektioner.
Att dessa åtgärder skulle höja kvaliteten är det väl ingen som tror. Vi får inte en skola i världsklass genom att den lilla frihet som ännu finns i läraryrket helt försvinner. Inte heller genom att lärarna skulle undervisa ännu fler timmar.
MONICA TANNER KRANTZ
lärare
