Båten har tillåtits vara "bron" mellan öar. Fastlandslivet ger numera större rörelsefrihet än livet till sjöss.

Bengt Gärde och Göran Gabrielsson.

Efter vår artikel om promillekravet på sjön ( 5/8) har myndigheter och organisationer tyvärr återigen presenterat onyanserade fakta, inte minst vad gäller omkomna på sjön. Allt klumpas ihop i media så att den breda allmänheten dessvärre får en skev bild av riskerna med sjöliv.

Den sanna bilden är att den typ av sjötrafikolyckor nya lagen avsåg komma tillrätta med, det vill säga med skeppare av båtar ”10 m/15 knop” – med under en promille – alltid varit försumbara. Det visar den forskning som är gjord av professorn i sjörätt, Hugo Tiberg. Av det totala antalet döda, 40 stycken, i fritidsbåtolyckor 2011 som presenterats av Transportstyrelsen(en majoritet av dessa hade alkohol i blodet), så torde erfarenhetsmässigt så gott som alla olyckor härröra till dom båttyper 0,2-promillekravet inte omfattar, samt till olyckstyper som lagen ej avsåg stävja (kajakolyckor o s v). Varje år företas cirka 10 miljoner fritidsbåtresor (dock på nedåtgående på grund av lagen). Detta ger alkoholproblematiken på sjön i sin helhet en storleksordning av 0,000003%. Det är alltid oerhört tragiskt med dödsfall, men siffran visar ändå att sjö- och båtliv är säkert.

Utan vettig anledning har den unika friheten till sjöss inskränkts. Det egna ansvaret fick förr gälla när förflyttning skedde i sjölandskapet även efter visst begränsat alkoholintag. Båten har tillåtits vara ”bron” mellan öar. Fastlandslivet ger numera större rörelsefrihet än livet till sjöss. Att fortsätta till fots på en fjärd är ju svårt, liksom att ta cykel. En ensam person med 0,2 promille i blodet kan helt enkelt inte själv på egen hand förflytta sig. Så ser det generella sjöscenariot ut idag. Det säger lite om missförståndet i jämförelsen mellan bilens praktiska betydelse på land och båtens betydelse i sjön.

Vi skrev vår debattartikel med förhoppning om att få en sakdiskussion om lagens behov och nytta för sjösäkerheten i Sverige. En så pass hård begränsande lagstiftning/åtgärd för det rörliga båtlivet och för de som bor i våra kustnära områden måste stå i rimlig proportion till den inskränkning som sker och vad som kan uppnås. När det nu visats att lagen inte fyller sitt grundliggande syfte och att den största delen av båtlivet ändå inte omfattas borde våra makthavare ha så pass mycket civilkurage att vilja deltaga i en seriös och saklig diskussion om frågan och utifrån det göra nödvändiga förändringar i lagen.

Svenska Båtunionen kräver att lagen skrivs om, då 0,2-promillekravet så olyckligt drabbat många av SBU:s 170 000 båtägare/medlemmar och dess familjer. Efter lagskärpningen sade Svenska Livräddningssällskapets Anders Wernesten att krav på flytväst hade varit mer rätt ände att börja i. Till TT sa han: ”Det hade varit betydligt effektivare. Om du är full och ramlar över bord flyter du i alla fall.”

IOGT-NTO och andra, vi vill också bekämpa fylla till sjöss, men 0,2-promillekravet är att gå för långt. Omotiverat saboterar det, krånglar till och begränsar båt- och skärgårdslivet för människor. 0,2-promillekravet leder fel, och är helt enkelt lösningen på ett påhittat problem.

BENGT GÄRDE

advokat, ordförande SBU - Svenska Båtunionen.

GÖRAN GABRIELSSON

imitatör och satiriker