Vårt debattinlägg den 14 juli om kolesterol som riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom har som förväntat inte passerat obemärkt. Anders G Olsson (20/7) och Finn Bengtsson (26/7) använder sig i sina inlägg av det gamla beprövade, men förkastliga medlet att gå till personligt angrepp för att stärka sina argument.

Båda kan naturligtvis ursäktas med att de anfäktats av en övertygelse, en tro, om kolesterolets farlighet och nyttan av läkemedelsföretagens behandlingsrekommendation med statiner. Olsson anser uppenbarligen att statinbehandlingen är en av 1900- talets mest framgångsrika projekt. Han har till och med den tveksamma smaken att jämföra denna behandling med framtagningen av penicillin och insulin – penicillin som var omedelbart livräddande vid svåra infektiösa tillstånd och insulin som med ett trollslag ändrade den för alla med typ1-diabetes dödliga utgången till överlevnad.

Statiner är onekligen intressanta läkemedel, men om de räddar liv är mer tveksamt. Vissa studier av epidemiologisk karaktär har förvisso antytt att om man behandlar 50 patienter under 4–5 år kan man förhindra ett dödsfall, men då till priset av betydelsefulla biverkningar för de övriga 9 patienterna – muskelbesvär, leverskador, njursvikt och inte minst cancer.

Hur skall man då förklara den starka och utbredda tron om kolesterolets farlighet? Läkemedelsbolagens indoktrinering kan knappast räcka som förklaring. Flera epidemiologiska studier har givit hypotesen ett visst stöd genom statistiska samband. Statistiska samband föder gärna spekulationer och tas inte sällan för att vara kausala.

Många framstående epidemiologer har varnat för sådana antaganden . David Sackett, Oxford University, har speciellt varnat för sådana slutsatser som underlag för rekommendationer inom preventiv medicin. Richard Petovid Oxford University, som anses som en av de ledande inom medicinsk statistik och epidemiologi, har uttryckt det på liknande sätt.

Hur rätt har de inte. Skepticism, ifrågasättande av vetenskapliga sanningar, har i ett historiskt perspektiv varit en av de viktigaste krafterna för vetenskapliga framsteg, vilket uppenbarligen Bengtsson inte känner till. André Gide har uttryckt detta väl: Tro dem som söker sanningen. Betvivla dem som funnit den.

Sambandet kolesterol och hjärt-kärlsjukdom har blivit en etablerad sanning, en tro. Då hjälper inte nya och entydiga vetenskapliga data för att ändra uppfattningen. Fenomenet med kollisionen mellan tro och vetande är inte något nytt. Det är väl känt inom psykologin.

När individer som känner sig starkt övertygade om hur något förhåller sig konfronteras med fakta som tyder på att de har fel uppstår en mental konflikt: vad man tror stämmer inte med verkligheten. Det uppstår en kognitiv dissonans eller dissociation . Vi har fått detta exemplifierat genom Olssons och Bengtssons inlägg.

LARS WERKÖ

professor emeritus i invärtesmedicin

TORE SCHERSTÉN

professor emeritus i kirurgi

RALF SUNDBERG

docent i transplantationskirurgi