Ryktet går i finanskretsar nere i Europa om att det går att tjäna stora pengar på svensk vård, skola och omsorg. Och dessvärre stämmer ryktet. Nästan en femtedel av svensk vård, skola och omsorg drivs idag av privata aktörer. En siffra som stadigt ökar. Och en allt större del av välfärden köps av riskkapitalbolag, vars affärsidé är att köpa upp, sälja ut, ta mellanskillnaden och sticka.
Stockholm har blivit den stora experimentverkstaden. Och ingenting tyder på att man tänker slå av på takten. Moderaterna i Stockholm verkar stortrivas i sin roll som auktionsutropare. Imorgon (18/1) klubbar man nämligen världens kanske största affär någonsin inom offentlig vård. Det handlar om ett kontrakt värt minst 20 miljarder kronor när det numera privata akutsjukhuset S:t Görans sjukhus ska omförhandla sitt kontrakt med landstinget.
Det från början landstingsägda sjukhuset såldes 1999 och drivs nu av riskkapitalbolaget Capio, ett bolag som förra året fick bakläxa av Skatteverket för att de försökt skatteplanera bort 400 miljoner kronor. Capio tjänar alltså stora pengar på skattefinansierad vård men har själva ingen vidare lust att betala skatt. S:t Görans sjukhus har dessutom på sex år dragit in en vinst till Capio som är större än det man en gång betalade för sjukhuset. Detta har inte lett till att de som arbetar på sjukhuset fått högre lön än anställda på andra akutsjukhus. Vinsterna, Stockholmarnas skattepengar, har istället gått rätt ner i fickorna på okända aktieägare.
Vi tycker att S:t Görans sjukhus tillhör stockholmarna och vill att landstinget tar tillbaka sjukhuset nu när kontraktet ska omförhandlas. Skälen till det är flera. Dels vill vi såklart att skattepengar bara ska användas till det de är avsedda för, nämligen vård, och inte till aktievinster. Men det kanske främsta argumentet är att akutsjukhusen är vårdens ryggrad. Säljs de ut förlorar vi den demokratiska styrningen av vården och man öppnar för gräddfiler för rika och en försäkringsfinansierad vård som privata aktörer kan tjäna mer pengar på.
Ett annat problem med den i allt högre grad privatiserade vården är det berg av byråkrati och juridik som omgärdar upphandlingarna. Massor av skattemiljoner går idag åt till att administrera offerter och överklaganden i samband med upphandlingar inom vården.
Men trots dessa uppenbara brister med vårdprivatiseringar så är privat alltid bäst i högerns värld. För detta finns dock inga som helst bevis. S:t Görans sjukhus är ofta bra och ibland mindre bra. De öppna jämförelser av vårdens kvalitet som Sveriges kommuner och landsting (SKL) och Socialstyrelsen gjort visar att bland tio kvalitetsindikatorer delar S:t Göran första plats tillsammans med två andra sjukhus i Stockholm, på två indikatorer, men ligger sämst till på tre andra. I den senaste mätningen av antalet väntande patienter på specialistmottagning är S:t Göran näst sämst i länet. Den slutsats vi drar är att S:t Göran varken är sämre eller bättre än andra sjukhus. Personalen är lika duktig oavsett ägandeform.
Privatiseringsvågen kommer att fortsätta att skölja över Sverige så länge moderaternas dogmatiska politik får råda. Och det är inte bara stockholmarna som bör oroa sig. Fler akutsjukhus runt om i landet står på tur att säljas. Det gynnar varken patienter, skattebetalare eller anställda inom vården. De enda som gynnas är de stora bolag som ser intäkter från vården som en säker inkomstkälla, oberoende av konjunkturer – människor fortsätter ju att bli sjuka oavsett finanskriser och arbetslöshet.
Det är dags att ta tillbaka det som är vårt. Låt oss börja med S:t Görans Sjukhus.
LARS OHLY (V)
partiordförande
BIRGITTA SEVEFJORD (V)
oppositionslandstingsråd, Stockholms läns landsting
