Ingen torde ha missat statsminister Fredrik Reinfeldts filosoferande kring att vi i framtiden får ställa om oss mentalt och se 75 år som en rimlig genomsnittlig ålder att pensionera sig snarare än dagens 65. Mot bakgrund av att antalet arbetade timmar ökat explosionsartat i gruppen över 65 år (50 procent mellan 2006 och 2008 innan krisen tillfälligt bromsade utvecklingen) så är de starka reaktionerna på statsministerns resonemang märkligt. I stor utsträckning beskriver han bara en pågående utveckling.
Sänkt skatt på pensionsinkomster faktiskt inte behöver stå i strid med arbetslinjen utan tvärtom kan understödja den.
Robert Gidehag
En utveckling som visar att ekonomiska incitament spelar roll. Extra högt förvärvsavdrag i kombination med minskade sociala avgifter har gjort det rejält förmånligt att jobba på efter 65-årsdagen. De som hävdar att skatter i liten utsträckning påverkar beteenden har här en svår nöt att knäcka.
Äldre som inte arbetar är dock inte lika nöjda. Den minnesgode kommer ihåg diskussionen i 2010 års valrörelse om det faktum att skatten på förvärvsinkomster sänkts mer än skatten på pensionsinkomster, vilket många pensionärer upplever som orättvist. Parollen har varit ”visst ska det löna sig att arbeta, men det ska också löna sig att ha arbetat”.
Det är lätt att tro att ytterligare skattesänkningar på pensioner skulle motverka målet att få fler att arbeta längre. Men det går faktiskt utmärkt att kombinera dessa två tankar. En skattesänkning på pensionsinkomster för de som fyllt 75 skulle till del överbrygga skatteklyftan mellan löneinkomster och pensionsinkomster samtidigt som det skulle ge ytterligare incitament att stanna kvar längre i arbetslivet.
Först och främst blir det än mer lönsamt att jobba längre och därmed skjuta på sitt pensionsuttag eftersom en hundralapp i pension blir mer värd efter 75-årsdagen.
Det är dessutom som så att de äldre pensionärerna har en avsevärt lägre inkomst än de yngre. Det är alltså här vi hittar de flesta ”fattigpensionärerna”. Jämför vi åldersgruppen 75+ med 65-74 åringarna ser vi att de äldre pensionärerna har en genomsnittlig beskattningsbar inkomst som bara är 60 procent av vad de yngre har.
Att likställa beskattningen av pensionsinkomster för de över 75 år med vad som gäller för löneinkomster (före 65 års ålder) skulle innebära en budgetförsvagning på i storleksordningen 2,5 miljarder kronor. Om detta ställs i relation till de 13 miljarder skatten på pensionsinkomster sänkts med de senaste åren genom en utökning av grundavdraget inses att det inte är någon reform som behöver dras i långbänk utan kan genomföras omgående.
Därmed får vi en hyggligt jämn skattefördelning åldersmässigt. De under 65 har jobbskatteavdrag, de mellan 65 och 75 har ännu lägre skatt på arbete men å andra sidan lite högre på pension och de över 75 har en lägre skatt på sin pension.
Självklart är inte 75 ett magiskt tal i sammanhanget. Motsvarande resonemang kan föras utifrån en annan brytpunkt. Det väsentliga är insikten om att sänkt skatt på pensionsinkomster faktiskt inte behöver stå i strid med arbetslinjen utan tvärtom kan understödja den.
ROBERT GIDEHAG
vd Skattebetalarnas förening
