Att många kvinnor som har utsatts för ett sexuellt övergrepp tvekar eller till och med avstår från att polisanmäla gärningsmannen är väl känt.

Ett skäl för den misstro som en våldtagen kvinna känner mot det svenska rättssystemet är vad hon förväntar sig att bli utsatt för om det blir åtal och rättegång: en försvarsadvokats kränkande frågor om hennes klädsel, alkoholvanor och sexuella erfarenheter, frågor som är ägnade att utmåla henne som en slampa och som en lögnerska.

Att kvinnor har fog för denna misstro framgår av nuvarande advokaten Claes Borgströms utredning av bemötandet av sexualbrottsoffer. Hur taktiken att misskreditera målsäganden används i praktiken har också visats vid ett antal genomgångar av domar i examensarbeten i processrätt vid den juridiska fakulteten i Stockholm.

I sällsynta situationer kan det vara relevant för bedömningen av ett våldtäktsåtal hur det var med kvinnans klädsel, till exempel om hon uppger att hon vaknade av övergreppet och mannen då hade dragit av henne jeansen.

Men eftersom våldtäkt består i en sexualhandling som utförs med våld eller hot (eller mot någon som är helt hjälplös, till exempel sovande) är det inte relevant om den som hävdar att hon utsatts för sex med våld eller hot har varit med om sexuella handlingar i andra sammanhang, om hon hade urringad blus eller stringtrosor eller om hon hade druckit alkohol.

Allt detta vet vi. Allt detta vet även den svenska advokatkåren. Därför är det med stor förvåning – och stor besvikelse – som jag konstaterar att kraven på advokaterna att låta bli att kränka kvinnor med den här typen av frågor nu ska mildras.

Det är nämligen vad de nya så kallade vägledande reglerna för god advokatsed innebär. Precis som de tidigare vägledande reglerna, advokatkårens ”etikbibel”, innehåller de nya reglerna bestämmelser som låter som ett gott värn – men hittills alltså inte varit det – mot den här typen av psykiska övergrepp mot kvinnor i våldtäktsrättegångar.

Regeln 5.3 lyder:

En advokat får inte i ett rättsligt förfarande förebringa bevisning om förhållanden som är nedsättande för motparten eller göra för motparten kränkande eller förklenande uttalanden, om det inte i den aktuella situationen ter sig försvarligt för att tillvarata klientens intressen. Också i övrigt ska en advokat avstå från åtgärder eller uttalanden, som är ägnade att i onödan kränka eller såra motparten.

För tolkningen av denna regel hänvisas man till en motsvarande bestämmelse om uppträdande visavi ett vittne (6.3.2).

Där får man veta att regeln ”medför en viss uppmjukning i förhållande till vad som gällde tidigare och innebär att klientintresset prioriteras. Kravet på måttfullhet får inte ställas så högt att advokaten hämmas i sitt agerande för detta intresse.”

Grattis, alla kvinnor som råkar ut för sexuella övergrepp! Nu kan ni vänta er en ännu tuffare behandling från försvarsadvokaten. Ingen måttfullhet här inte, klientintresset är ju att till varje pris få er att framstå som icke trovärdiga och därmed få åtalet ogillat.

Borttagandet av de etiska spärrarna när det gäller att pressa målsägandena kommer samtidigt som HD i ett mål (NJA 2007 s.547) ansett det nödvändigt att tillåta karaktärsbevisning i våldtäktsmål. Man ansåg inte att det fanns grund att avvisa vittnen som skulle höras i våldtäktsmål enbart för att söka visa att målsäganden är en lögnaktig person.

Denna trend att ge fritt fram för svartmålning av brottoffer stämmer dåligt med uttalandena i propositionen till ny sexualbrottslag, undertecknad av nuvarande advokaten Thomas Bodström, om vikten av att rätts processen i våldtäktsmål genomförs på ”ett korrekt och lyhört sätt. Ett led i detta är att se till att rättsprocessen inte glider in på frågor om offrets allmänna livsföring som saknar betydelse för prövningen av åtalet.”

Är Advokatsamfundets etiska linje att ta strid mot denna rekommendation?

Det är en smula ironiskt att man samtidigt skärper etikkraven när det gäller uppträdandet visavi advokatkollegor. Att ”skandalisera” en kollega, till exempel genom uttalanden i medierna (regel 5.1), ses som ett brott mot god advokatsed.

Om advokater värnar man gärna, men våldtäktsoffer ska bereda sig på en skärseld i rätten.

Nio av tio kvinnor som gör anmälan får nobben redan av polis och åklagare. I det tionde fallet, där det blir ett åtal, kan kvinnan förvänta sig en behandling som skulle knäcka självkänslan också hos den som inte redan utsatts för ett övergrepp.

Detta är inte god sed.

MADELEINE LEIJONHUFVUD

professor i straffrätt