Sexuella övergrepp mot barn är bland det vidrigaste brott som finns. I Kambodja sitter just nu en svensk man dömd för sådana övergrepp, han är en av ett fåtal som faktiskt lagförts för det som vi kallar barnsexturism. Undersökningar visar att svenska män begår tusentals sexualbrott mot minderåriga i samband med resor.

Kambodja är ett av de länder, tillsammans med andra länder i Sydostasien, dit västerlänningar åker för att köpa sex. Så även svenska män. Och barnen är särskilt utsatta. Mot en billig peng, som dock för barnen och familjerna kanske avgör om det finns mat för dagen, utnyttjas de för sexuella ändamål. Det är ett cyniskt och hänsynslöst sätt att dra nytta av människors utsatthet och fattigdom.

För oss socialdemokrater har kampen för barn rättigheter varit en självklarhet. Sverige var också ett av de första länderna som ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter som trädde i kraft 1990. Konventionen innebär en skyldighet att skydda barn mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp, men även att vidta lämpliga nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra övergrepp.

Jag var själv aktiv i förberedelserna inför den första Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, som hölls i Stockholm 1996 på initiativ från Ecpat. Ett resultat av mötet var att 122 stater, skrev under ”The Stockholm Declaration and Agenda for Action”. Därmed förband sig de regeringar som deltog att förbjuda all form av sexuell exploatering av barn, att bestraffa förövarna och att skydda deras offer samt att ta fram handlingsplaner. Den första handlingsplanen togs fram av den socialdemokratiska regeringen 2001. Som ordförande i Ecpat i Sverige 2007-2009 drev jag kampen mot barnsexturismen vidare.

När den nya sexualbrottslagen trädde i kraft 2005 skärptes möjligheterna att komma åt sexförbrytare utomlands. Kravet på dubbel straffbarhet togs bort för allvarliga sexualbrott mot barn. Det går därmed att bli straffad för något som anses brottsligt i Sverige, även om det inte är det i det land där handlingen sker. Det är med andra ord i första hand inte lagstiftningen det är fel på. Problemet ligger i svårigheterna att upptäcka, utreda och få gärningsmännen lagförda. Där kan vi göra betydligt mer. Jag föreslår därför:

• Ta ytterligare initiativ i EU för att kartlägga och bekämpa förekomsten av barnsexturism i världen. Förövarna flyttar runt till de länder där det är lättast att utnyttja barn och där rättsväsendet är minst starkt. Låt Europol få en tydlig roll i detta arbete.

• Öka informationsinsatserna mot barnsexturism ytterligare. Uppmärksamma svenska turister på problemet och vilka insatser de kan bistå med. Fler ögon som kan anmäla har en avskräckande inverkan.

• Låt en minister i regeringen har ansvar för hela barnsexturismen som fråga. Då faller den inte mellan stolarna, vilket den gör idag.

• Vi måste ha fler polisiära sambandsmän på Sveriges ambassader i de områden där man vet att barnsexturism är vanligt förekommande.

• Konsulat och ambassader ska rapportera alla svenskar som anmäls, åtalas och döms för denna typ av brott utomlands till svenska myndigheter.

THOMAS BODSTRÖM

ordförande i riksdagens justitieutskott (S) och f d ordförande i Ecpat Sverige