Återigen har föreningen Vetenskap och folkbildning utsett det man kallar Årets förvillare. Denna gång är det miljönämnden i Mora och Orsa som ska förses med skamhuva för att man inte undersökt om ett klagomål från en boende inom regionen ” kunde ha någon faktiskt grund” och att en ”undermålig utredning” ledde till krav på omriktning av radio- och tv-sändare. Att kravet aldrig genomfördes framgår inte.

Av artikeln framgår däremot att föreningens ordförande, Martin Rundkvist, tycker att miljönämnden i Mora och Orsa befäster ”en felaktig tolkningsmodell” och att samhället drabbas när ”skattepengar läggs på fel saker, som i det här fallet en dyr och onödig utredning.”

Först säger Rundkvist att utredningen är undermålig och sen heter det att utredningen är onödig eller att fel tolkningsmodell använts. Det är svårt att se någon logik i detta och det är väl heller inte meningen.

Frågan är om inte föreningen Vetenskap och folkbildning själva borde få epitetet ”förvillare”, eftersom man år efter år utser organisationer, författare och forskare med flera till förvillare när deras åsikter inte passar in i föreningens uppfattning.

Om årets nobelpristagare i kemi, Dan Schechtman, hade bott i Sverige hade han förmodligen för länge sedan blivit utsedd till årets förvillare när han upptäckte kvasikristaller. Denna upptäckt stred fullständigt mot allt vad dåtidens forskare ansåg vara riktigt. Han fick utstå mycken smälek från framstående forskare och tvingades till och med lämna sitt arbete.

Det finns många andra exempel i historien där människor i stort och smått argumenterat för saker som gått på tvärs mot etablerad forskning och uppfattning men som senare har visat sig vara riktiga. En del av dessa människor har råkat riktigt illa ut, hamnat i fängelse eller på sinnessjukhus, blivit bespottade och föraktade på olika sätt.

Denna intoleranta och föraktfulla tradition för Föreningen Vetenskap och folkbildning vidare med sitt förvillarepris. Det är samtidigt ett underkännande av den egna förmågan och viljan att i öppen debatt och på lika villkor lägga fram sina synpunkter mot det man har en annan åsikt om.

Att utse årets förvillare är ett skamligt sätt att smutskasta en meningsmotståndare och visa sitt förakt för andras åsikter. Det kan inte kallas för fri opinionsbildning, som föreningen på sin hemsida säger sig kämpa för.

BERTIL HÅKANSSON

frilansjournalist