Vi som arbetar inom hälso- och sjukvården behöver bli bättre på att prata om sexualitet, relationer och eventuella övergrepp. Om inte annat är detta kristallklart efter den 18 december då skribenten och programledaren Johanna Koljonen startade en debatt genom att twittra om sina egna erfarenheter av sexuella övergrepp. Den 19 december började ett löst nätverk ta form och websidan www.prataomdet.se startade med stor genomslagskraft, även internationellt.
En stor mängd män och kvinnor har den senaste veckan skrivit om erfarenheter av sexuella övergrepp och detta visar på ett uppdämt behov av att prata om ämnet. Men inläggen handlar inte bara om kriminella övergrepp utan även om erfarenheter av obekväma sexuella situationer där människor känt stora sexuella krav och förväntas vara ”till lags”.
Trots att vi lever i ett samhälle som (på ytan) är sexuellt frigjort och öppet för sex är det förhållandevis sällsynt med seriösa samtal om att hitta sin egen lust, om bra sex som oftast är sammankopplat med en bra självkänsla, om dåligt sex och om gråzonerna mellan övergrepp och ömsesidig sex.
Trots obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning i Sverige sedan 1955 finns mycket att förbättra. Trots att forskning visar att sexuella övergrepp har starka samband med psykisk ohälsa och diffusa fysiska symtom är det alltför sällan som patienter med dessa besvär inbjuds att berätta om eventuella erfarenheter av sexuella övergrepp.
Forskning visar att samtal om sexualitet och övergrepp inom hälso- och sjukvården undviks eftersom personalen ofta tycker att det är ett svårt ämne, att det är tidskrävande och att man inte vet vad man ska göra med svaret om man tar upp frågan.
Men hälso- och sjukvårdspersonal, inte minst ungdomsmottagningspersonal har både ett stort ansvar och stora möjligheter att fånga upp människor som har negativa erfarenheter av sex.
Genom att vara mer lyhörda och våga fråga skulle personal inom hälso- och sjukvården kunna fånga upp utsatta människor i större utsträckning samt kunna erbjuda hjälp och stöd. Genom en bra sex- och samlevnadsundervisning och genom bra verksamhet på ungdomsmottagningarna finns dessutom möjligheter att främja sexuell hälsa och relationer samt stärka ungdomars kunskap och självkänsla. I sin förlängning innebär detta att unga människor blir stärkta i vad som är ok och inte ok, det vill säga var gränserna går.
Det kan även på sikt bidra till att färre går över andras gränser samt även begår sexuella övergrepp. Sexualitet är en del av livet och måste få mer utrymme, både inom hälso- och sjukvården och inom skolan.
EVA WENDT
barnmorska ungdomsmottagningen Halmstad, ordförande FSUM, Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar
medicine doktor, projektledare VKV, Västra Götalandregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer
