Sverige ligger i topp i sjukfrånvaro bland anställda i Europa. I vårt grannland Finland till exempel är sjukfrånvaron ungefär hälften så hög. I Tyskland är den ännu lägre.
Frågan är om inte de senaste årens utveckling - ökande sjukskrivning och förtidspension - är ett uttryck för ett systemfel i Sverige, som allt för ofta bidrar till att skapa personliga katastrofer.
Låt oss pröva en hypotes som brukar framkastas om orsakerna bakom de senaste årens galopperande sjuktal i Sverige.
Det är sedan länge väldokumenterat att sjukskrivningen går upp i Sverige under högkonjunktur och ner under lågkonjunktur. Frågan är om det beror på att ”sjuka” sorteras bort från arbetsmarknaden under lågkonjunktur och rekryteras in under högkonjunktur.
Det finns inte bevis för att ökningen i sjukskrivningen huvudsakligen beror på att ”sjuka” människor träder in och ut från arbetskraften med konjunkturen. Även de arbetslösa kan få sjukpenning, så en förflytning från anställning till arbetslöshet har i princip ingen effekt på
sjukskrivningsdagar.
Dessutom finns det belägg för att de arbetslösa har längre sjukskrivningar än andra, vilket skulle bidra till att höja sjukskrivningen under lågkonjunktur - inte tvärtom.
Arbetskraftsdeltagandet minskade kraftigt under 90-talets lågkonjunktur - yngre personer och invandrare kom inte in i arbetskraften i lika hög grad som i slutet av 80-talet. Med andra ord har den krympande arbetskraften lite att göra med att sjuka människor pendlar in och ut från arbetskraften med konjunkturen.
En alternativ förklaring av sjukskrivningens konjunkturmönster är att en lågkonjunktur utövar en disciplinerande effekt på de anställda - människor är rädda för att förlora sitt arbete och sjukskriver sig mindre. När högkonjunkturen kommer anser de att de har ”råd” att sjukskriva sig.
Båda hypoteserna kan vara riktiga samtidigt, men däremot inte uttömmande.
Oavsett hur konjunktureffekten på sjukskrivningen förklaras är slutsatsen att vi måste leta vidare efter orsakerna bakom den kraftiga ökningen av
kostnader för ohälsan.
En hypotes är att i Sverige är människor sjukskrivna medan de i andra länder i stället ofta är arbetslösa. I så fall ”låses” de in i Sverige på en arbetsplats som för dem inte fungerar, medan de i mycket större utsträckning söker ett nytt jobb i andra länder.
I en ganska färsk undersökning från Riksförsäkringsverket (RFV-HALS) svarar cirka 60 procent av personer som varit sjukskrivna cirka 120 dagar att arbetsförhållanden var en viktig orsak till deras sjukskrivning.
Arbetsplatsen förändras inte i sig av att en individ sjukskriver sig - och att sitta hemma är sällan den bästa medicinen för den som mår dåligt av en individuell arbetssituation.
Systemfelet i det här fallet är att människor lätt kan hamna i en återvändsgränd. En sundare reaktion på starkt missnöje på en arbetsplats borde vara att försöka åstadkomma en förändring, ta upp problemet direkt med arbetsledaren (i så fall med medicinskt stöd av företagshälsovård) eller/och byta arbetsplats.
Nivån på ersättningen kan vara
en viktig orsak till hög eller låg sjukfrånvaro. I Nederländerna, Norge och Sverige där sjukskrivningen bland anställda är högst inom EU är också ersättningssystemen bland de allra mest generösa - med 90-100 procent inkomstbortfallskompensation upp till ett år. I Sverige saknas dessutom bortre gräns.
När ersättningen är hög är självklart drivkraften låg att återgå till en arbetsplats eller en situation som man upplever inte fungerar tillräckligt väl för en själv. Valet mellan att vara ”frisk” men utan jobb eller ”sjuk” med jobb måste vara svårt.
Sålunda låses en betydande del av Sveriges kvalificerade arbetskraft in i en ond cirkel - som för många är svår att bryta sig ur. En arbetsmarknad där sjukskrivning upplevs som lösningen på en dålig individuell arbetssituation är en arbetsmarknad med ett tydligt ”systemproblem”.
En hypotes som ofta framförs är att den upplevda dåliga arbetsmiljön i Sverige beror på kaotiska organisationer, dålig ledarskap och orimliga produktivitetskrav. Dessa situationer skapar
stress med sjukskrivning och i en del fall förtidspensionering som resultat.
Det finns alldeles säkert enskilda arbetsplatser som fungerar dåligt och sådana som fungerar bra. Men kan det verkligen vara så att svenska arbetsplatser i allmänhet är mycket sämre än danska, finländska och tyska arbetsplatser?
I så fall har Sverige mycket att lära sig genom att studera andra länders ledarskaps- och organisationskultur.
Svenskar hör egentligen till de allra friskaste i världen om man ser på hälsofrämjande aktiviteter (kost, rökning, motion) och dödlighet i olika åldrar. Den teknologi som används inom hälso- och sjukvården ligger i fronten. Den ökande ohälsan beror (troligen) inte heller på att hälso- och sjukvården är sämre i Sverige.
Resonemangen ovan utmynnar i att den svenska sjukan delvis är resultatet av en arbetsmarknadskultur. Sjukskrivning är den lättaste och på kort sikt minst riskfyllda ventilen för en individ där situationen på arbetsplatsen är en bidragande orsak. Men på längre sikt finns
allvarliga biverkningar för såväl individen som samhället.
För att behålla en hög ersättningsnivå måste starka försäkringsmässiga ”kontroller” införas inom administrationen av sjukpenningförsäkringen. Här skiljer sig till exempel Tyskland avsevärt från Nederländerna, med sjukfrånvaro bland anställda i nivå med Sveriges (trots en sjuklöneperiod på ett år).
Tyskland har ett utbyggt kommunikationssystem mellan läkare, individer, arbetsgivare och försäkringen tidigt i sjukskrivningsprocessen. Detta syftar till att hålla nere sjukfrånvaron genom insatser i början av sjukskrivningsprocessen - vilket kan vara en av förklaringarna till varför sjukfrånvaron där är så låg.
Försäkringsmässighet innebär också att försäkringsgivaren arbetar långsiktigt med information till arbetsplatser i syfte att förebygga sjukskrivning och befrämja hälsa.
Det svenska systemet är snarare uppbyggt kring en omfattande men tandlös pappershantering. Ett fungerande kommunikationssystem mellan läkare, individer, arbetsgivare och
försäkringen - i syfte upprätthålla en väl fungerande försäkring - saknas i Sverige.
Sjukskrivningsuppgifter per arbetsplats och för sjukskrivande läkare måste följas upp med hjälp av regelbunden statistik, som syftar till att belysa problem i en försäkringsteknisk bemärkelse. Utifrån en sådan bild kan också vi i Sverige hitta ett system med förebyggande insatser och åtgärder på arbetsplatserna.
För att bevara en försäkring med hög ersättning till skydd för dem som mister inkomst på grund av sjukdom måste Sverige gå mot en mer försäkringsmässig hantering av sjukskrivning. Det alternativa spåret som landet nu är inne på - en alltför frikostig användning av ersättningssystem för ohälsa - kommer obönhörligt att leda till den andra självklara lösningen, vilket är en minskad ersättningsnivå för alla.
Ed Palmer
professor i socialförsäkringsekonomi
Uppsala universitet och Riksförsäkringsverket
