Madeleine Sjöstedt hävdar att hennes ”nya sätt att tänka” har lett till mer kultur för stockholmarna (Brännpunkt 20/10). För många i vår stad har det tvärtom blivit mindre kultur.
Sjöstedts kulturpolitik är både centralistisk och elitistisk.
Ann Mari Engel
Under hennes år som kulturborgarråd har den kulturella segregationen ökat betydligt: geografiskt, ekonomiskt och socialt.
Sjöstedt ägnar sina krafter åt att kritisera den statliga Dramaten, men betydligt mindre energi och resurser åt kulturen i Stockholms ytterstad. Hennes kulturpolitik är både centralistisk och elitistisk. Under Sjöstedts år som kulturborgarråd har 10 av 11 kultursekreterare i staden avskaffats, bidragen till det lokala förenings- och kulturlivet i stort sett försvunnit, avgifterna i kulturskolan fördubblats och stödet till konstnärsateljéer, samlingslokaler och studieförbund minskats väsentligt. Den fria entrén till stadens museer har avskaffats och två ytterstadsbibliotek har försvunnit.
Vänsterpartiets budgetförslag 2013 innebär betydligt större resurser till kulturlivet, minskad styrning av utbudet och en reell satsning på ytterstaden. Den innebär ökningar med över 100 miljoner kronor samt investeringar på 45 miljoner kronor för upprustning av lokaler och bibliotek i ytterstaden samt ett nytt kulturhus på Järvafältet.
Medan Sjöstedt och hennes allianspartners håller fast vid det trångsynta förbudet mot gatukonst vill vi öppna upp stadsrummet och satsar på bland annat lagliga graffitiväggar.
Vi föreslår också att Parkteatern ska utvecklas till en park-och lokalteater som året runt spelar i lokaler i ytterstaden, med ett extra tillskott på 20 miljoner till Stadsteatern.
Medan Sjöstedt inte vill finansiera lokaler, anser vi att av staden ägda konstnärsateljéer, samlingslokaler och lokala kulturhus inte ska betala marknadshyror, utan det krävs ett nytt system som baseras på brukskostnader.
Sjöstedt föreslår inte ett öre i höjning av stödet till det fria kulturlivet för 2013.
I förslaget till kulturstöd som ska beslutas på torsdagens kulturnämnd blir viktiga fria verksamheter utan stöd, andra får oväntade och illa motiverade sänkningar av sina bidrag, medan andra höjs, åtföljda av anvisningar om hur verksamheterna ska bedrivas. Den svenska modellen om ”armlängds avstånd” till innehållet bör gälla både politiker och tjänstemän. Mer än 80 procent av kulturstödet stannar innanför tullarna. Den enda sätter att kunna stödja både s båda befintliga och nya verksamheter i alla delar av staden är att väsentligt utöka stödet. Det av Sjöstedt prisade bonussystemet, som premierar sponsring och ökat marknadstänkande och är obegripligt för de flesta, har misslyckats med målet att skapa större egenfinansiering och bör skrotas.
”Kultur handlar om resurser” skriver Sjöstedt. Det gör lyckligtvis inte kulturen. Men kulturpolitiken borde bland annat handla om att skapa resurser så att kulturen kan leva i alla delar av staden och det gör inte Sjöstedts politik.
ANN MARI ENGEL (V)
vice ordförande i kulturnämnden Stockholms stad
Fler repliker på Sjöstedt debattartikel:
