Som gammal ordförande för Stadsteatern blir jag förstås glad när det går bra för teatern. Under senare år har det gått mycket bra, inte minst publikt.
Nu vill Madeleine Sjöstedt (FP) använda en jämförelse av Stadsteatern med Dramaten som ett argument för den sammanslagning av Stadsteatern och Kulturhuset som hon och den borgerliga alliansen vill genomföra (Brännpunkt 20/10).
Den jämförelsen är inte rimlig. Framför allt för att Stadsteaterns besökare till stor del utgörs av Parkteaterns ickebetalande besökare, enligt årsredovisningen är de 140 544. En rimlig jämförelse borde utgå från besöksantalet i de två teaterhusen.
Men framför allt undrar jag på vilket sätt Stadsteaterns effektivitet kan vara ett argument för en sammanslagning med en helt annan kulturinstitution. Det enda upprepade argumentet är stordriftsfördelar som en följd av ekonomiska rationaliseringar. Men tänk om det inte är i storleken som kvaliteten sitter. Tänk om det tvärtom är så att det är skillnaderna och mötena mellan olika institutioner och verksamheter som befrämjar kreativitet och nyskapande.
Jag var med och rekryterade Benny Fredriksson som chef till Stadsteatern och tycker att han även i fortsättningen ska ägna sig åt den. Den ekonomism som genomsyrar Sjöstedts argumentation riskerar på sikt att utarma inte bara Stockholms utan hela Sveriges kulturliv.
PER SUNDGREN
fd ordförande för Stadsteatern
