Vi måste skilja på att delta i terroristverksamhet och att rapportera om den.

Désirée Pethrus

De svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson har nu fått straffsatsen från förra veckans dom fastställd till 11 års fängelse. De döms för att ha tagit sig in illegalt i Etiopien, vilket de erkänt, men också för att ha främjat terrorism, vilket de nekar till. Även om det var den lägsta strafftiden för de brott de dömts för, är det ett hårt slag mot dem personligen men också mot pressfriheten och mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och rätten att söka information över gränser.

Domen syftar uppenbarligen till att stå som en varning till andra som vill försöka ta sig in i det stängda området Ogaden.

Att som journalist vara ”inbäddad” av rebellgrupper är ett sätt att ta sig in i och kunna rapportera från olika konfliktområden. Det var också en metod som Schibbye och Persson tillämpade då de ville få mer information om de vittnesmål de hört om fördrivning av folk, mord, tortyr och systematiska våldtäkter. Det finns de som betecknar det som pågår i Ogaden som ett folkmord.

Ogaden är ett område som är mycket känsligt för den etiopiska regimen och varifrån man inte vill ha någon som helst rapportering. Vare sig Amnesty International eller Human Rights Watch kommer i dagsläget in i området för att rapportera. Rebellgrupper vill inte att området ska tillhöra Etiopien. Mellan 1964 och 1977 utkämpades ett krig mellan Etiopien och Somalia om Ogaden, som utgör en tredjedel av Etiopiens yta. Kriget vanns av Etiopien med understöd av Sovjet och Kuba. Sedan 2006 deltar Etiopien i striderna i Somalia med stöd av USA och Ryssland. Det ses som ett krig mot terrorism och islamister. ONLF-gerillan som finns i Ogaden är en självständighetsrörelse som vill tillhöra Somalia. De säger sig vilja skydda befolkningen i Ogaden, men har naturligtvis även fler agendor.

Med det som bakgrund och där Sverige naturligtvis även vill bekämpa terrorism måste vi, precis som USA noterat angående domen mot Schibbye och Persson, ändå skilja på att delta i terroristverksamhet och att rapportera om den. Schibbye och Persson har också i rättegången kunnat bevisa att de hade kritik mot ONLF på flera punkter.

Någon vecka innan de båda svenska journalisterna tog sig in i Ogaden hade den etiopiska regeringen antagit en terroristlagstiftning med ett förbud mot att ens ha kontakt med ONLF. De utländska journalister som tidigare rapporterat och tillfångatagits hade hittills kastats ut efter någon vecka. Men nu ville Etiopien uppenbarligen ta till hårdare tag.

Schibbye och Persson hade ingen kännedom om denna nya lag. Den etiopiska regeringen borde ta hänsyn till detta om de båda journalisterna väljer att ansöka om nåd.

Schibbye och Persson avsåg att undersöka framförallt det kanadensiska bolaget Africa Oil med koppling till det svenska Lundin Oil, och deras eventuella roll i de övergrepp som rapporterats från Ogaden. Oljebolagen skyddas av regeringstrupper inne i Ogaden. FN:s flyktingorgan UNHCR och olika människorättsgrupper har rapporterat om övergrepp mot befolkningen i Ogaden. I Kenya finns ett av världens största flyktingläger, Dadaab, med cirka 380000 flyktingar varav cirka 100000 kommer från Ogaden. Oljebolagen kan inte stå vid sidan om, tysta, utan att ta ställning mot de övergrepp som enligt vittnen sker i en stängd region dit endast de själva har tillträde.

Den svenska regeringen har nu en viktig uppgift att diskutera med den etiopiska regeringen om de båda svenskarnas framtid. Men Sveriges regering kan även påverka EU som en av de största biståndsgivarna till Etiopien. EU bör ställa motkrav och begära en oberoende undersökning av läget i Ogaden som villkor för att fortsätta skicka bistånd till den etiopiska regeringen.

EU arbetar för tillfället med en strategi för Afrikas horn. Den ska inte bara handla om att bekämpa sjöröveriet i Adenviken, utan ha en bredare anklang. Den ska visa på vikten av kopplingen säkerhet och utveckling. Den ska syfta till att lyfta människor ur fattigdom och ska ge svar på hur man kan arbeta för en hållbar utveckling i regionen. Det här var också något som Schibbye och Persson på egen hand ville arbeta för.

Det minsta vi kan göra till stöd för dem nu, när de dömts till elva år i fängelse, är att kämpa för att minska fattigdomen, stoppa övergrepp på civilbefolkningen i Ogaden och att sätta yttrandefrihet och pressfrihet i fokus.

DÉSIRÉE PETHRUS (KD)

riksdagsledamot, utrikespolitisk talesperson