Innehållet i den replik från Göran Risberg, chefen för SGU:s grundvattenavdelning, som publicerades på Brännpunkt 6/9 om Nordkalks planerade kalkstenbrott på norra Gotland ger tyvärr anledning att återigen ifrågasätta SGU:s vilja att bidra med ett objektivt och sakligt underlag i frågan. Repliken vilseleder snarare läsaren.
Rimligen har SGU som statlig myndighet ansvar för att ge ett så korrekt, objektivt och fullständigt underlag som möjligt för avvägningen mellan grundvattenintressena och täktverksamheten. SGU har under processens gång fått kritik av JO på grund av att man utfört uppdrag åt Nordkalk samtidigt som man är en tung remissinstans i frågan.
Jag har som konsult arbetat med den kommunala dricksvattenförsörjningen på Gotland under cirka 30 år. Jag har också på uppdrag av Region Gotland bevakat dricksvattenintressena under Nordkalks ansökningsprocess för tillstånd till kalkstensbrytning.
Risberg menar att det inte råder någon generell vattenbrist på Gotland och hänvisar till att den årliga grundvattenbildningen och avrinningen på Gotland överstiger vattenbehovet. Jämförelsen saknar all praktisk relevans. Är det inte vattenbrist när man tvingas till ransonering eller till att köra stora mängder vatten med tankbil. Detta är en realitet på Gotland sommartid. Region Gotland arbetar kontinuerligt med att förstärka och förbättra dricksvattenförsörjningen för att råda bot på just vattenbristen.
Problemet på Gotland liksom på många andra ställen är, precis som Risberg själv skriver, att det råder vattenbrist på vissa platser och under vissa perioder. Om man bortser från alla tekniska och ekonomiska begränsningar för att samla upp, rena, lagra och distribuera vatten så finns det naturligtvis ingen vattenbrist på Gotland och inte heller på någon annan plats.
Om den inställning som Risberg ger uttryck för gällande vattenbrist är representativ för SGU så är det svårt att se hur myndigheten skall kunna företräda vattenförsörjningsintresset i samhällsplaneringen eftersom det under svenska förhållanden alltid finns vatten att hämta någon annanstans om en vattenresurs hotas.
Problemen för Gotlands del är att kalkberggrunden inte innehåller några större mängder vatten och att det endast finns några få större sjöar. Problem finns även med grundvattenkvaliteten i form av exempelvis förhöjda salthalter, bor, högt organiskt innehåll och rester av bekämpningsmedel. Under sommarhalvåret baseras Gotlands vattenförsörjning huvudsakligen på det i berggrunden magasinerade grundvattnet och uttag av ytvatten från sjön Tingstädeträsk.
Risberg förefaller i sin replik vilja ge intrycket att Bästeträsk från dricksvattenförsörjningssynpunkt skulle vara en sämre sjö än Tingstädeträsk. Fakta är att Bästeträsks avrinningsområde är 40 km2 stort och själva sjön är cirka 6 km2. Tingstädeträsk har ett avrinningsområde på 20 km2, sjön är 4 km2. Bästeträsk har ett medeldjup på 2,7 m och ett maxdjup på 5 m. Tingstäde har ett medeldjup på 0,7 m och ett maxdjup på 1,7 m. Det är ingen större skillnad vare sig i vattenkvalitet eller i temperatur i de båda sjöarna. Bästeträsk utgör således en avsevärt större sötvattenreservoar än Tingstädeträsk och är därmed en viktig vattenresurs. Till detta skall också läggas att Bästeträsk har ett bättre läge än Tingstädeträsk från vattenskyddssynpunkt.
Självklart kan man lösa Gotlands vattenförsörjning, till exempel genom att avsalta Östersjövatten, bygga reservoarer eller skapa konstgjorda sjöar genom att ta upp hål i kalkberggrunden. För att lösa vattenförsörjningen finns det dock alltid tekniska och ekonomiska aspekter som Risberg lämnar helt därhän men som Region Gotland har att beakta.
Bästeträsk har sedan 1930-talet funnits med som en tänkbar råvattentäkt för Visby men det relativt stora avståndet, 5 mil, har hittills bromsat planerna. I sin argumentation framför Risberg att det utbrutna Bungebrottet skulle kunna utnyttjas för vattenförsörjningen på Gotland. Att nyttja utsprängda brott eller att ta upp reservoarer i kalkberggrunden är intressant och dessa idéer har funnits med under lång tid.
Risberg informerar dock inte läsaren att det planerade Bungebrottet ligger nära en ytvattendelare vilket i sin tur medför att tillrinningsområdet till brottet blir litet och tillrinningen av vatten i sin tur liten. För att Bungebrottet ska kunna fungera som en större vattentäkt krävs pumpning av vatten från Bästeträsk till brottet både för uppfyllnad av brottet och för kontinuerligt uttag av vatten.
HÅKAN DJURBERG
grundvattenkonsult, anlitat av Region Gotland i Nordkalksärendet
