FN efterlyser ”en heltäckande, oberoende utredning av sexköpslagen”. Så står det i direktiven till den nya prostitutionsutredningen som regeringen tillsatte den 24 april.

Men kommitténs arbete kommer knappast bli så oberoende som FN önskar sig. Utredaren Anna Skarhed får varken ifråga­sätta intentionen bakom sexköpsförbudet eller självaste lagen.

Regeringen betonar att utredningens ”utgångspunkt ska vara att köp av sexuell tjänst fortfarande ska vara kriminaliserat”. Översynen gäller sexköpslagens effektivitet, dessutom ska behovet av en åtstramning prövas.

En kritisk analys av sexköpslagens utgångspunkter och människosyn är inte önskad. Lätt kan man få intrycket att regeringen tror att frågan är utredd och färdigdiskuterad.

Men så är inte fallet. Visserligen föregicks sexköpslagen av två prostitutionsutredningar, men ingen av dem rekommenderade förbudet att köpa sex.

Medan prostitutionsutredningen från 1981 uttalade sig mot varje form av kriminalisering ville den från 1995 kriminalisera både köparen och säljaren av sexuella tjänster.

Sexköpslagen är varken baserad på empiriska undersökningar eller på en genomtänkt filosofi. Därför är det allvarligt att den nya utredningen inte får ifrågasätta kriminaliseringen av sexköpare.

Politiker och debattörer ropar efter strängare straff istället för att tillåta en aktiv debatt om olika reformförslag, kritiserade Maria Abrahamsson i SvD 27/4. Hennes kritik gäller inte bara prostitutionsdebatten utan även diskussionen om våldtäkt.

Där har idén om en samtyckesparagraf kommit i mode. Miljöpartiet och vänsterpartiet driver denna fråga hårdast, men även andra politiker vill att lagen ska slå fast att män måste försäkra sig om kvinnans samtycke innan ett samlag äger rum. Hur, när och var detta samtycke ska utkrävas och ges har ännu ingen förklarat.

Samtyckesförslaget och sexköpslagen försvaras av radikalfeminister som argumenterar att många kvinnor varken vågar säga nej eller kan göra motstånd. Analysen har visst fog för sig, men med detta är inte sagt att samtyckesparagrafen och sexköpslagen är de bästa sätten att minska kvinnoförtryck.

Det finns åtminstone två sätt att bemöta kvinnors sexuella utsatthet. För det första kan man upplysa kvinnor och män om deras ansvar och rättigheter och se till att deras självmedvetenhet stärks.

Till detta hör satsningen på en sexualupplysning, som ökar kunskapen om olika sexuella uttryckssätt. Bara den som haft tillfälle att informera sig om sexualitetens mångfald och förutsättningar kan göra egna val och sätta gränser, menar förespråkare för denna politik.

För det andra kan man anpassa lagstiftningen efter samhällets patriarkala struktur.

Såväl sexköpslagen som idén om en ­samtyckesparagraf fungerar enligt ­denna princip. Båda straffar män och kvinnor beskrivs som passiva offer. ­ Detta ­tillvägagångssätt riskerar att ­cementera patriarkala strukturer istället för att ­förändra dem, menar dess kritiker.

Blir kvinnor starkare av en sexköpslag som beskriver dem som sexhandelns svaga part och som oförmögna att ta ansvar? Ökar en samtyckesparagraf – som tvingar män att be om lov inför ett samlag – kvinnors mod att tacka nej?

Eller är dessa paragrafer enbart uttryck för en symbolpolitik utan effekt på jämställdheten? Regeringen kommer inte att få reda på svaren. Åtminstone inte av en prostitutionsutredning, som är tillsatt för att bekräfta en redan fastlagd politik.

Motsägelserna i de beskrivna paragraferna är ett annat argument för den heltäckande och oberoende granskningen som FN önskar sig. Betalda samlag föregås i regel av ett avtal mellan införstådda vuxna. Ofta finns ett uppenbart samtycke genom penningtransaktionen, det överenskomna mötet, mejl och ibland ett kvitto.

Sexsäljarens försäkran om samtycke ­ändrar dock inte det faktum att hennes kunder bestraffas likt våldtäktsmän.

Varför ifrågasätter debattörer sexsäljarens förmåga att avgöra vad som är bra för dem medan de samtidigt pläderar för en samtyckesparagraf för alla andra kvinnor? Inte heller denna fråga får Anna Skarhed och hennes sakkunniga diskutera.

Beatrice Ask har lovat att tillsätta en utredning av våldtäktsbestämmelserna innan året är slut. Återstår att se om hon gör om sitt misstag eller om hon ser till att kroppspolitikens utgångspunkter diskuteras från grunden.