Tidpunkten för RFSU:s lektion i riksdagen kunde egentligen inte ha varit bättre. De senaste veckorna har sex- och samlevnadsundervisningen i landets skolor debatterats, bland annat på Svenska Dagbladets ledarsida. Mellan olika varianter av ”det är inte skolans (utan föräldrarnas) ansvar att informera ungdomarna om sexualitet” har huvudskälet till kritiken varit en rädsla för att sex- och samlevnadsundervisningen leder till att ungdomarna känner sig uppmuntrade, eller rent av tvingade, att ha sex som de inte är mogna för.
Detta påstående har fått viss uppmärksamhet. Det finns dock inte stöd för det i forskningen. Tvärtom visar de studier som gjorts att ungdomar som fått en god sex- och samlevnadsundervisning i skolan inte har tidigare eller mer sex än andra. Det enda samband man kan se är att de är bättre rustade och skyddar sig i större utsträckning om/när de väljer att ha sex.
Vi vet att unga människor blir kära, förälskar sig, fantiserar, har frågor, oroar sig för att inte duga eller vara normala. De onanerar, en del har sex med andra personer. Vad ska skolan göra när Viktor kommer ut som bög, eller när Emma trakasseras av några killar i klassen? Ska vi låtsas som om allt detta inte händer – eller stötta barn och ungdomar i deras utveckling?
Forskningen visar att sex- och samlevnadsundervisning i skolan är helt avgörande för att ungdomar ska få de verktyg som krävs för att skydda sig mot oönskade graviditeter och sexuellt överförda sjukdomar.
Ämnet behövs för att ungdomarna ska få möjlighet att reflektera över och analysera normer och värderingar om sexualitet och samlevnad, bli klara över sina egna ja och nej till sex, samt hjälpa dem att definiera sin egen sexualitet och dess uttryck.
I en tid när skildringar av sexualitet är mer tillgängliga än någonsin är sex- och samlevnadsundervisning viktig för att ungdomar ska kunna reflektera kritiskt. Den ska bekräfta deras rätt till sin sexualitet och ge dem styrka att sätta sina egna gränser.
För att lyckas med detta måste undervisningen innehålla betydligt mer än biologi. Samtal om kroppen, lust och njutning, relationer, sexuella trakasserier, ömsesidighet, olika sexuella praktiker, jämställdhet, sexuell läggning och samhällets sexualsyn är nödvändiga. Undervisningen behöver dessutom återkomma genom hela skoltiden, ta hänsyn till elevernas livsvillkor och relateras till sådant som etnicitet, sexuell läggning och kön.
Detta är väl känt och avspeglas i grundskolans läroplaner. Men för att eleverna ska kunna nå läroplanens mål måste kvaliteten på sex- och samlevnadsundervisningen förbättras. Granskningar visar att nivån på undervisningen varierar mycket, inte bara mellan olika skolor utan även inom varje enskild skola. Undervisning präglas ofta av tillfälligheter i fråga om innehåll, värderingar och budskap. En undersökning från Ungdomsbarometern visar följaktligen att tre av fyra ungdomar är missnöjda med sex- och samlevnadsundervisningen.
En bidragande orsak till detta är troligen bristen på utbildningstillfällen. RFSU:s kartläggning från 2004 visar att bara sex procent av lärarstudenterna får utbildning i ämnet. En ny kartläggning vid Göteborgs universitet visar att situationen inte är bättre i dag.
Detta ska förstås ses i ljuset av att Sverige nyligen kritiserades av FN:s barnrättskommitté för det höga antalet oönskade graviditeter och sexuellt överförda infektioner – och FN rekommenderade Sverige att satsa mer på sexualupplysning.
Att FN-organet Unesco inom kort släpper riktlinjer för hur alla länder ska kunna införa kvalitativ sex- och samlevnadsundervisning är ytterligare ett starkt argument. Unescos riktlinjer är framför allt tänkta för utvecklingsländer, men nivån ligger långt över den vi kan se i många svenska skolor.
Socialstyrelsens konstaterar, efter att ha gått igenom mer än 500 internationella översikter, att ”skolan är den centrala arenan för förebyggande undervisning i sex och samlevnad” samt att ”skolan genom en kvalitativ sex- och samlevnadsundervisning kan bidra till att ungdomar tar mindre sexuella risker”.
Därför känns det extra bra att få träffa riksdagsledamöterna i morgon och få prata direkt till dem om denna viktiga fråga. Vi hoppas kunna förklara varför sex och samlevnad borde vara obligatoriskt på lärarutbildningen. Detta är också ett krav som båda de stora lärarförbunden ställt sig bakom.
Men det är regeringen som har bollen. Nu i höst ska regeringen lägga fram sitt förslag till ny lärarutbildning. Då har skolminister Jan Björklund chansen att åstadkomma just denna förbättring. Ta den, skriv in sex och samlevnad som en obligatorisk kurs på lärarutbildningarna!
ÅSA REGNÉR
generalsekreterare RFSU
