Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet utpekar gärna varandra som motpoler i svensk politik. Men i säkerhetspolitiska frågor håller partierna tyst om sin oheliga allians där isolationismen sätts före den internationella solidariteten.
På område efter område har SD och V slutit upp bakom linjen att Sverige ska välja isolationismen framför rollen som ett konstruktivt samarbetsland.
Johan Forssell
Imorgon, torsdag, debatterar riksdagen Sveriges framtida medverkan i den nordiska stridsgruppen, Nordic Battle Group (NBG). En överenskommelse mellan alliansen samt S och MP möjliggör svensk ledning av en ny stridsgrupp tidigast 2015. Den fullföljer en svensk tradition av att söka nå enighet över partigränserna vid beslut i viktigare säkerhetspolitiska frågor.
Men överenskommelsen omfattar inte samtliga riksdagspartier. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har reserverat sig. Båda partierna menar att Sverige inte ens ska delta i NBG framöver.
Det är långt ifrån första gången som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna hamnar på samma sida i debatten. Sedan tidigare är det känt att de är ensamma i riksdagen om att vara emot det svenska EU-medlemskapet. I riksdagens försvarsutskott blir det allt vanligare att SD och V förenas i samma isolationistiska syn på Sveriges roll i världen.
Även rörande den svenska insatsen i Afghanistan finns en tvärpolitisk överenskommelse. Men Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har förenats i kravet på att Sverige militärt helt ska lämna Afghanistan redan 2012. Dessutom sade båda partierna nej till förlängningen av den svenska militära insatsen i Libyen innan sommaren.
Samsynen finns också i den mer övergripande diskussionen om vilken typ av försvar Sverige ska ha i framtiden. Insatsförsvaret är en nyckelfaktor för att Sverige med kort varsel ska kunna bidra till fred och internationell säkerhet. Trots, eller kanske snarare på grund av, det är Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som enda partier i riksdagen förenade i kraven på en återgång till det tidigare värnpliktsförsvaret.
Här finns ett tydligt mönster. I debatten utpekar ofta Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet varandra som de främsta motpolerna i svensk politik. Men i synen på Sveriges säkerhetspolitiska roll har man mer gemensamt med varandra än med något annat parti i riksdagen. På område efter område har SD och V slutit upp bakom linjen att Sverige ska välja isolationismen framför rollen som ett konstruktivt samarbetsland. Så ser svensk politiks mest oheliga allians ut.
Isolationismen har aldrig gynnat Sverige. Tvärtom har vi en lång tradition av att föra en aktiv utrikes- och säkerhetspolitik i samarbete med vår omvärld. Som nation har vi därigenom ofta kunnat spela en viktigare roll än vad vårt lands storlek motiverat.
I en tid då världen står inför större utmaningarna än på lång tid, behövs mer samarbete över nationsgränserna. Inte den slutenhet och isolationism som SD och V kommer att ge uttryck för i talarstolen i torsdagens riksdagsdebatt.
JOHAN FORSSELL (M)
riksdagsledamot
