De ifrågasättanden som Dilsa Demirbag-Sten, DDS, gör (3/2) bör riktas åt annat håll än mot juridiska fakulteten i Uppsala.
Mosa Sayeds avhandling har blivit föremål för offentlig granskning och godkänts av en enhällig betygsnämnd. Det råder därmed ingen tvekan om att den håller godkänd rättsvetenskaplig nivå, alldeles oavsett vad DDS i efterhand tycker.
Ändå är DDS syn på rättsvetenskaplig forskning oroande. Varför skulle juridisk forskning endast få avse ”teknikaliteter” och inte ”värderingar som ligger till grund för den svenska författningen”? Kan man inte förhålla sig vetenskapligt till värderingar utan att resultatet blir ”traktater” (vilket verkar vara okej vid andra än juridiska institutioner) eller ”angrepp”?
Hon hänvisar till en logisk princip ”som brukar kallas Humes lag och som förbjuder att man går från ett ’är’ till ett ’bör’ ”. Hume menar att man inte ska härleda ett ”böra” från ett ”vara”; det hindrar inte att ”vara” kan vara ett argument för ”böra”. När man utformar trafikregler finns skäl att anta att folk kör bil, även om man inte logiskt sett måste anta det.
DDS påstår att fakulteten varit ivrig att visa sympati med mångkultur. I det ligger att fakulteten skulle driva en politisk linje. Det är inte sant. Däremot finns ett intresse av att det bedrivs rättsforskning, gärna på områden där sådan behövs, vilket inkluderar frågor som rymmer värdekonflikter.
Vidare påstås att Sayeds avhandling utgör krypskytte mot grundlagar och medborgarnas lika rättigheter och att fakulteten är ansvarig att se till att det inte passerar som juridik. Enligt svensk rätt kan jag välja att testamentera 75 procent av min egendom till min son och 25 procent till min dotter. Om någon i en avhandling hävdar att det borde vara möjligt att komma till samma resultat, genom att beakta arvslagarna i‑det land arvlåtaren har anknytning till, kan jag inte se det som angrepp på grundlagen.
Sayeds avhandling är ett pionjärarbete inom ett område som är i behov av meningsutbyte och forskning, men som också belastas av politisk spänning. Att diskutera mång- och enkulturella värdestrukturer, jämställdhetsfrågor och människors behov av att kunna ordna sina familjeangelägenheter på ett förutsebart sätt, medför krav på nyansering och saklighet och objektivitet. Sayed tar sitt ansvar.
Men även om en avhandling skulle innehålla uttryck som ”krypskytte”, ”angrepp” och ”rättsförakt”, vara onyanserad och osaklig eller skriven utifrån en agenda, är det betygsnämnden som avgör om den är godkänd.
TORBJÖRN ANDERSSON
professor i processrätt, dekanus vid juridiska fakulteten i Uppsala
