Sten Bergheden (M), riksdagsledamot och lokal LRF-ordförande, skriver på Brännpunkt 16/12 att köttfria dagar i Sverige har en högst marginell effekt på världens utsläpp samt att politiker och Naturvårdsverket inte ska tvinga människor till köttfria måndagar. Fakta är emellertid att en lägre köttkonsumtion är en viktig miljöfråga och att det verkligt stora politiska tvånget utövas av livsmedelslobbyn som genom ett oproportionerligt stort inflytande formar jordbrukspolitiken. Kombineras den köttfria dagen med lättillgänglig information och utbildning av måltidspersonalen går det att förändra måltidens innehåll på ett för alla positivt sätt.

Det är utomordentligt anmärkningsvärt att Sten Bergheden väljer att angripa Naturvårdsverket när verket sammanfattar forskningsresultat och lyfter fram förslag på politiska åtgärder för ett hållbart jordbruk.

Uppmaningen om köttfria dagar kommer direkt från chefen för FN:s klimatpanel, Nobelpristagaren Dr Rajendra Pachauri. Enligt FN står djurhållningen för nära en femtedel av världens växthusgaser och enligt ENA (The European Nitrogen Assessment) används hela 85 procent av Europas kväveförbrukning till odling av djurfoder.

Sten Bergheden betonar att människor själva kan och vill välja vad de äter. Men resonemanget haltar eftersom konsumenten i dag inte betalar det fulla priset för vad överkonsumtionen av animaliska produkter innebär i form av negativ miljöpåverkan.

De externa miljökostnaderna bör återspeglas i priset och inte vältras över till staten. Därför är det enda rimliga att införa ekonomiska styrmedel, främst konsumtionsskatter snarare än produktionsskatter, för att gynna en hållbar svensk konsumtion. Detta efterlyste FN:s livsmedelsorgan redan 2006 och det är inte märkligare än vare sig tobaksskatt eller koldioxidskatt på fossila drivmedel där samhällskostnaden vägs in i priset. Först då har konsumenten bra förutsättningar att göra verkligt fria och ansvarsfulla matval. Köttfria dagar är ett sätt att minska konsumtionen i kommunerna innan sådana styrmedel kommit på plats.

I dag tvingas varje enskild europeisk skattebetalare att genom skattsedeln och EU:s gigantiska jordbrukssubventioner finansiera Europas djurhållning. Det innebär en onödig och allvarlig frihetsinskränkning mot individen såväl som en ekonomisk misshushållning.

Riksdagsledamoten Johnny Munkhammar (M) skriver i sin rapport Människorna, marken och makten att närmare halva värdet av jordbruksproduktionen i Sverige består av subventioner. Då är ändå inte de stora indirekta kostnaderna inräknade, såsom svag produktivitetsökning och felinvesteringar som är en ofrånkomlig konsekvens av oberättigade subventioner.

Många av miljö-, livsmedels-, och jordbruksmyndigheterna i Sverige och i de andra industrialiserade länderna befinner sig under en oerhört hård press från den starka och inflytelserika livsmedelsindustrin. I rapporten Livestock's long shadow konstaterar FN:s livsmedelsorgan att en indikation på livsmedelsindustrins inflytande är att 32 procent av jordbruksföretagens inkomster i OECD-länderna kommer från bidrag. Det gäller särskilt mjölk- och nötköttsproduktionen. Det har blivit en permanent bidragskarusell av ofantliga mått, med förödande konsekvenser för miljön och skattebetalarna.

Sten Bergheden spelar på det utbredda politikerföraktet genom att försöka få frågan om köttfria dagar till att handla om överhetens önskan att tvinga sin vilja på folket. Men tvärtom är principen att myndigheter och politiker ska verka självständigt för allmänhetens intresse helt grundläggande för svensk demokrati.

JONAS PAULSSON (MP)

kommunpolitiker Täby och initiativtagare till Köttfri måndag

NIKLAS THIDEVALL (M)

kommunpolitiker Täby

DANIEL WEMMERGÅRD (C)

kommunpolitiker Täby

HÅKAN OLSSON (FP)

kommunpolitiker Kungälv

LENNART BONDESON (KD)

kommunalråd Örebro, politiskt ansvarig för Klimat och Miljöfrågor

ANNIKA ANDERSSON RIBBING (S)

Värmdö