Erik Lakomaa

Skall man vara krass så är det ingen som vet med säkerhet vad som gjort att den svenska skolans resultat har försämrats.

Erik Lakomaa

Under början av 1990-talet genomfördes en rad omfattande skolreformer i Sverige. Huvudmannaskapet överfördes från staten till kommunerna, rätt att välja skola både mellan kommunala och fristående skolor infördes, liksom skolpengen. Vidare förändrades gymnasieskolan genom att de gamla linjerna ersattes med program, och de tvååriga linjerna försvann och ersattes med treåriga. Vi fick också ett helt nytt betygssystem, med målrelaterade absoluta betyg. Dessförinnan hade också lärarutbildningen gjorts om i grunden. Samtidigt har, som ofta uppmärksammats, resultaten i skolan i en internationell jämförelse sjunkit.

Det är i skoldebatten vanligt att välja ut en av dessa reformer och påstå att det är just denna som är orsaken till skolans problem. Sten Svensson, tidigare chefredaktör på Lärarnas Tidning, påstår (Brännpunkt 7/6) exempelvis att valfriheten och konkurrensen mellan skolor har orsakat de sjunkande resultaten i svensk skola. Den som ser att något följt på något annat i tid kan lätt tro att det också måste vara just detta som varit orsaken. Detta felslut kallas för post hoc ergo propter hoc.

Som forskare måste man istället försöka kontrollera de andra faktorer som kunnat påverka resultaten, och i forskningen finns inte stöd för att valfriheten i skolan har orsakat de fallande resultaten. Skall man vara krass så är det ingen som vet med säkerhet vad som gjort att den svenska skolans resultat har försämrats. Det finns flera tänkbara förklaringar och mer forskning är nödvändig på detta område.

Den forskning som finns – och det skall tillstås att denna tyvärr är begränsad – visar på att förekomsten av fristående skolor istället har positiva effekter, både för de elever som valt att gå på en fristående skola och för de elever som valt en kommunal skola (Sandström och Bergström 2005). Det senare kan förklaras genom att konkurrensen driver fram förbättringar även i det kommunala skolväsendet. Flera studier visar dessutom att fristående skolor har bättre utbildningsresultat (Björklund mfl 2003; Böhlmark och Lindahl, 2007, 2008; Sandström och Berg­ström 2005).

Det är också fler elever som når toppbetyg på fristående skolor, och elever på fristående skolor presterar bättre om man kontrollerar för bakgrund (Vlachos 2011). Rouse och Barrow (2009) har studerat effekter av valfrihet mellan skolor i USA (där handlar det om val mellan olika kommunala skolor, traditionella och ”charter schools”, eftersom fristående skolor av svensk modell inte finns där), de hittar emellertid inga tydliga positiva eller negativa effekter av att gå på en charter school i USA.

Man skall också notera att det fortfarande är en mycket begränsad andel av de svenska eleverna som går i fristående skolor. Det var först 2001 som mer än 5 procent av grundskoleeleverna gick i fristående skolor och först 2008 som andelen hade ökat till var tionde elev. En mycket stor andel av friskoleeleverna finns i storstäderna samtidigt som ett knappt hundratal kommuner ännu i dag helt saknar fristående skolor. Det är något man måste ta hänsyn till vid utvärderingar. När det kommer till likvärdigheten har, även om stora variationer mellan enskilda år kan observeras, mellanskolvariationen varit i stort sett konstant i storstäderna (där de flesta fristående skolor finns) under perioden 2001–2010. Samtidigt har den ökat i kommungruppermed en betydligt lägre andel elever i fristående skolor (Skolverket 2012).

Andra studier ger indikationer på att vissa fristående skolor han ha fördelar ur likvärdighetssynpunkt. I den utredning för Skolinspektionen om betygssättningen i gymnasieskolan där jag medverkade (Skolinspektionen 2010:12) fann vi att skolor som ingick i koncerner var bättre på att sätta korrekta betyg än andra. En förklaring till detta kan vara att de tar fram koncerngemensamt och kvalitetssäkrat utbildningsmateral och gemensamma prov. Detta gör att likvärdigheten ökar. Vissa kommuner har också, inspirerade av fristående skolor, kommit att börja med mer koncerntänkande. Detta har också andra fördelar som minskade kostnader.

Skolan är i de flesta kommuner den största enskilda budgetposten och skolan har stor betydelse både för eleverna och för samhället som helhet. Det är därför viktigt att den politik som förs är baserad på fullgoda underlag och har stöd i vetenskapen.

ERIK LAKOMAA

ekonomie doktor och forskare vid Handelshögskolan i Stockholm, har medverkat som expert i flera utredningar inom skolområdet

Missa inte Brännpunkts debattserie: